Daniel:
Jag hatar tidiga morgnar. Jag bör aldrig tvingas upp innan klockan 10 på morgonen. Det hade inte varit så illa om inte det vore för de morgonpigga. Om dom bara hade slutat med att skryta med hur pigga de är på tidiga morgnar så hade allt varit lite bättre. För ingenting är värre att höra när man är sur som en citron på morgonen än den morgonpigge som förklarar hur pigg den är.
Wednesday, February 21, 2007
Sunday, February 18, 2007
Jag är rädd
Andreas: Jag vet att det finns många därute som reagerar i denna stund. Jag syftar på titeln på denna text. Men, ja. Jag är rädd och jag hatar det.
Som Ni kanske vet, eller inte vet, så har jag och min bror axlat ansvaret att driva den svenska industrin på högvarv. Det finns metall som behöver härdas, och härdas skall det. Det är ett tungt och svettigt jobb. Det är skitigt och leenden lämnar man utanför lokalen.
Och då kliver jag och min bror in på arenan...
Likt gladiatorer som slungar sina svärd mot vilda och utsvultna ringbrynjebeklädda björnar, härdar vi stål i ett hav av eld så att gnistorna sprutar som glödhett hagel mot våra kroppar.
Men jag kände ändå att jag ville bidra mer till Sveriges välfärd. Jag tog med mna funderingar in till arbetsledaren och påpekade detta. Jag menade på att kunna effektivisera arbetet så skulle jag kunna arbeta om nätterna.
Arbetsledaren tittade på mig förundrat. Efter en stunds tystnad så utbrast han, citat: Om det fanns fler som dig, så skulle världen vara en bättre plats. Slutcitat.
Jag höll med honom och vi schema-lade mina nya arbetstider. Så detta innebär att jag kommer att vara vaken när världen sover.
Men Andreas, din dumma, snygga man! Vad vill du komma till egentligen?, tänker Ni.
Jo, det ska jag berätta för Er.
Min mindre smarta bror, samt arbetskollega, påpekade att de som har jobbat natt har sett spöken. S-P-Ö-K-E-N!
Jag kan slåss mot tigrar med bakbundna händer. Jag kan springa runt jorden med endast en liter vatten till hands. Jag kan flyga till månen med en elvisp. Jag kan dansa Lambada (den förbjudna dansen). Men jag kan fan inte med spöken. Jag hatar spöken. Verkligen. Jag förstår mig inte på dem. Så att vi får väl se om jag blr vithårig efter inatt.
Gud vare mig nådig.
Som Ni kanske vet, eller inte vet, så har jag och min bror axlat ansvaret att driva den svenska industrin på högvarv. Det finns metall som behöver härdas, och härdas skall det. Det är ett tungt och svettigt jobb. Det är skitigt och leenden lämnar man utanför lokalen.
Och då kliver jag och min bror in på arenan...
Likt gladiatorer som slungar sina svärd mot vilda och utsvultna ringbrynjebeklädda björnar, härdar vi stål i ett hav av eld så att gnistorna sprutar som glödhett hagel mot våra kroppar.
Men jag kände ändå att jag ville bidra mer till Sveriges välfärd. Jag tog med mna funderingar in till arbetsledaren och påpekade detta. Jag menade på att kunna effektivisera arbetet så skulle jag kunna arbeta om nätterna.
Arbetsledaren tittade på mig förundrat. Efter en stunds tystnad så utbrast han, citat: Om det fanns fler som dig, så skulle världen vara en bättre plats. Slutcitat.
Jag höll med honom och vi schema-lade mina nya arbetstider. Så detta innebär att jag kommer att vara vaken när världen sover.
Men Andreas, din dumma, snygga man! Vad vill du komma till egentligen?, tänker Ni.
Jo, det ska jag berätta för Er.
Min mindre smarta bror, samt arbetskollega, påpekade att de som har jobbat natt har sett spöken. S-P-Ö-K-E-N!
Jag kan slåss mot tigrar med bakbundna händer. Jag kan springa runt jorden med endast en liter vatten till hands. Jag kan flyga till månen med en elvisp. Jag kan dansa Lambada (den förbjudna dansen). Men jag kan fan inte med spöken. Jag hatar spöken. Verkligen. Jag förstår mig inte på dem. Så att vi får väl se om jag blr vithårig efter inatt.
Gud vare mig nådig.
Friday, February 16, 2007
Den eviga förbannelsen
Daniel:
Jag avundas er enkla, vanliga människor. Livet lever sin gilla gång med er. Det tuffar framåt i maklig takt och det enda ni oroas för är huruvida grabbarna i Prison Break kommer att komma ut nån gång. Ur garderoben. För en lebensman som jag så finns andra, gravare problem att tackla. På eftermiddagen kan ibland en oklädsam trötthet sänka sig över en framstående estet som mig. Man slås av tanken att man kanske ska ta en liten lur. Dock om man är mig så är detta omöjligt. Då slår Förbannelsen till. Jag ska nu redogöra för vad som hände mig för ett par minuter sedan:
Jag lade mig stillsamt i min säng i syfte att sova i cirka 20 minuter. Efter kanske fyra minuter drar en granne igång stereon på hög volym i cirka 3 sekunder. Jag vaknar till av detta, svär och försöker somna om. Ytterligare minuter förflyter. Jag balanserar på sömnens rand. Dörrklockan ringer. En polsk dam står vid dörren och vill sälja undermålig konst. Jag avböjer och ger sängen en tredje chans. Telefonen ringer så snart jag lagt mig till rätta. Det är ingen i luren.
Så här är det VAREVIGA gång jag tar mig en lur. Jag har vart med om stereobattles mellan grannar runt min lägenhet. Jag har drabbats av tre hammare som börjar banka samtidigt i olika lägenheter. Ungar har dragit igång finalen på Skrikleken nedanför mitt fönster. Sumpiga tonåringar vrålar förbi på moped utan ljuddämpare.
Vilka makter är det som aldrig låter mig sova på eftermiddagen? Vad har jag gjort för att drabbas av Förbannelsen? Jag tvivlar på att jag någonsin kommer få svar på detta.
Jag avundas er enkla, vanliga människor. Livet lever sin gilla gång med er. Det tuffar framåt i maklig takt och det enda ni oroas för är huruvida grabbarna i Prison Break kommer att komma ut nån gång. Ur garderoben. För en lebensman som jag så finns andra, gravare problem att tackla. På eftermiddagen kan ibland en oklädsam trötthet sänka sig över en framstående estet som mig. Man slås av tanken att man kanske ska ta en liten lur. Dock om man är mig så är detta omöjligt. Då slår Förbannelsen till. Jag ska nu redogöra för vad som hände mig för ett par minuter sedan:
Jag lade mig stillsamt i min säng i syfte att sova i cirka 20 minuter. Efter kanske fyra minuter drar en granne igång stereon på hög volym i cirka 3 sekunder. Jag vaknar till av detta, svär och försöker somna om. Ytterligare minuter förflyter. Jag balanserar på sömnens rand. Dörrklockan ringer. En polsk dam står vid dörren och vill sälja undermålig konst. Jag avböjer och ger sängen en tredje chans. Telefonen ringer så snart jag lagt mig till rätta. Det är ingen i luren.
Så här är det VAREVIGA gång jag tar mig en lur. Jag har vart med om stereobattles mellan grannar runt min lägenhet. Jag har drabbats av tre hammare som börjar banka samtidigt i olika lägenheter. Ungar har dragit igång finalen på Skrikleken nedanför mitt fönster. Sumpiga tonåringar vrålar förbi på moped utan ljuddämpare.
Vilka makter är det som aldrig låter mig sova på eftermiddagen? Vad har jag gjort för att drabbas av Förbannelsen? Jag tvivlar på att jag någonsin kommer få svar på detta.
Tuesday, February 06, 2007
Ich bin zurück, apekreg!
Daniel:
Hej kids. Jag ber om ursäkt för min frånvaro och ber er samtidigt att sitta ner och lyssna noga. Se så!
Vårt land styr nu mera av ett gäng som vi kan kalla för Brackorna. Genrellt sett tycker Brackorna tycker att man ska avveckla Public Service för att öppna upp radio och TV för Den Fria Marknaden så folk får se på vad dom vill. Marknaden ska avgöra och på så sätt blir alla lyckliga! Daniel? Vad säger du? Jag säger PARADOX! MOTSÄGELSER! HUMBUG! Är det nåt som Brackorna hatar så är det likriktning. Att alla ska få det lika bra eller åtminstone lika dåligt. I alla fall har jag förstått det så. Vad händer om marknaden får bestämma mediautbudet? LIKRIKTNING! Individen drunknar i kollektivets träck! Är det så ni vill ha det? Det nya arbetarpartiet. I sanning! Gråsossar!
Hej kids. Jag ber om ursäkt för min frånvaro och ber er samtidigt att sitta ner och lyssna noga. Se så!
Vårt land styr nu mera av ett gäng som vi kan kalla för Brackorna. Genrellt sett tycker Brackorna tycker att man ska avveckla Public Service för att öppna upp radio och TV för Den Fria Marknaden så folk får se på vad dom vill. Marknaden ska avgöra och på så sätt blir alla lyckliga! Daniel? Vad säger du? Jag säger PARADOX! MOTSÄGELSER! HUMBUG! Är det nåt som Brackorna hatar så är det likriktning. Att alla ska få det lika bra eller åtminstone lika dåligt. I alla fall har jag förstått det så. Vad händer om marknaden får bestämma mediautbudet? LIKRIKTNING! Individen drunknar i kollektivets träck! Är det så ni vill ha det? Det nya arbetarpartiet. I sanning! Gråsossar!
Subscribe to:
Posts (Atom)