Sunday, February 18, 2007

Jag är rädd

Andreas: Jag vet att det finns många därute som reagerar i denna stund. Jag syftar på titeln på denna text. Men, ja. Jag är rädd och jag hatar det.
Som Ni kanske vet, eller inte vet, så har jag och min bror axlat ansvaret att driva den svenska industrin på högvarv. Det finns metall som behöver härdas, och härdas skall det. Det är ett tungt och svettigt jobb. Det är skitigt och leenden lämnar man utanför lokalen.
Och då kliver jag och min bror in på arenan...
Likt gladiatorer som slungar sina svärd mot vilda och utsvultna ringbrynjebeklädda björnar, härdar vi stål i ett hav av eld så att gnistorna sprutar som glödhett hagel mot våra kroppar.
Men jag kände ändå att jag ville bidra mer till Sveriges välfärd. Jag tog med mna funderingar in till arbetsledaren och påpekade detta. Jag menade på att kunna effektivisera arbetet så skulle jag kunna arbeta om nätterna.
Arbetsledaren tittade på mig förundrat. Efter en stunds tystnad så utbrast han, citat: Om det fanns fler som dig, så skulle världen vara en bättre plats. Slutcitat.
Jag höll med honom och vi schema-lade mina nya arbetstider. Så detta innebär att jag kommer att vara vaken när världen sover.

Men Andreas, din dumma, snygga man! Vad vill du komma till egentligen?, tänker Ni.
Jo, det ska jag berätta för Er.
Min mindre smarta bror, samt arbetskollega, påpekade att de som har jobbat natt har sett spöken. S-P-Ö-K-E-N!
Jag kan slåss mot tigrar med bakbundna händer. Jag kan springa runt jorden med endast en liter vatten till hands. Jag kan flyga till månen med en elvisp. Jag kan dansa Lambada (den förbjudna dansen). Men jag kan fan inte med spöken. Jag hatar spöken. Verkligen. Jag förstår mig inte på dem. Så att vi får väl se om jag blr vithårig efter inatt.
Gud vare mig nådig.

3 comments:

Martin said...

Jag tror inte på spöken, men om dom finns så är dom säkert snälla. I alla fall är du ganska snäll.

Candy said...

Jag har en teori om att din "mindre smarta bror" lider av en släng avundsjuka. Med tanke på din briljans i frågan om arbetstider kan man förstå hans plötsliga tillflykt till det vi kallar för Lögnen. Sedan fornstora dar har människor som kommer på sig själva med att inte ha den kontroll de eftersträvar en inre begäran av att trycka ner oss (ja, jag tillhör det skiktet vi enkelt kan kalla för elit). Det bästa tillvägagångssättet för att återuppta deras makt är genom att skrämmas! Ett fult knep men ack så lyckosamt. Troll i skogen, svart tunga av ljug, atomvapen i Irak. Frågar man ut dem får man svaret "Jag sa så för att jag bryr mig om dig". Må så vara men kom ihåg; en skrämd vän är en bra vän.

Conrad b Hart # 2 said...

Andreas, eller skall jag kalla dig nervkokarn.

Att vara rädd för spöken är helt naturligt för sådana som du och jag. Jag menar, vi är ju trots allt 70-talister och är uppvuxna med kommunistpropaganda så som kåldolmar och kalsipper och som vi alla vet finns det en skvätt hjärntvättande i denna typ av LP-teater. Mycket utav det vi fruktar idag kan vi finna däri. Jag är t ex rädd för jättegurkor med höga hattar och vapen och inte helt otippat finns dessa med. För att dra paralleler till din rädsla så finns ju den gamla godingen "Alla är rädda för spöken" som de sjunger av all kraft.

Vi avslutar med ett citat från denna pjäs:

"Detta lär kommunismen"