Sunday, May 28, 2006

Import av idioti

Daniel:

Jag sitter en eftermiddag och zappar lite förstrött framför min TV. Jag har inget större hopp om att något jättetoppen ska visas vid denna tidpunkt. Hux flux så noterar jag något. På tre av kanalerna visas pratshower. Inget speciellt, tänker du. Jodå. De är alla tre amerikanska pratshower. TV3 visar Oprah, TV4 visar Tyra Banks show och Kanal 5 visar Ellen. Eller om det var tvärtom. Hursomhelst, vad innebär nu detta? Jo, dessa shower är riktade mot amerikanska kvinnor som tillhör den övre medelklassen. Utan att tänka på det så kablas deras värderingar och synsätt rätt in i våra vardagsrum. En hård och tuff kille som jag kan fnysa lite coolt åt det hela, ta en cigg, vrida upp volymen på stereon och avsluta min grogg. Men pöbeln då? Hur reagerar den?

Hörsamma min teori:

USA är ett land som är byggt på ohejdad konsumtion. När alla behov är tillfredsställda skapas nya. Sverige har inte kommit lika långt i denna utveckling men vi jobbar så snabbt vi kan. Vad är det man får se i dessa pratshower? Och på MTV Cribs? Och Sweet Sixteen? Svinrika människor som vill ha mer. Som skryter om sina massiva garderober, stora som hangarer. Vi ser femtonåringar som KRÄVER att få en SUV i sextonårspresent. Kort sagt: Lycka mätt i pengar. Vulgära monument över framgång. Monument med bäst före datum, ty allt måste vara av senaste modell. Nu kanske inte dessa bilder påverkar den vuxna delen av befolkningen i Sverige så där jättemycket. Men kidsen, du vet tonåringarna. Tonåringarna med sina outvecklade hjärnor som gör att de inte kan tänka speciellt kritiskt utan gör att de tror att de vet allt som är värt att veta. Tonåringarna som är den köpstarkaste gruppen i samhället. Ser de att dessa TV-program är skådespel? Ett skådespel som uppmuntrar konsumtion baserad på avundsjuka istället för behov? Girighet istället för nödvändighet? Tror inte det, va? Dags att införa momentet "kritiskt tänkande" i skolorna nu? Japp. Ett vaccin mot idiotin.

Saturday, May 27, 2006

Piss-spel

Andreas: OK. Jag är full.
Men...
Buzz, Ni vet det där käcka frågespelet med de fräcka kommentarerna från den animerade spelledaren. Ja, Ni vet.
Jag har ett och annat att säga om det där jävla tillägspelet buzz - musicquiz.
Jävla skitspel. 300 spänn åt helvete! Bara oljud och annat kommersiellt skit. Hatar hela tanken bakom att utveckla ett spel som berömmer spelare som kan saker som borde föraktas.
Brinna bör det, innan smittan sprids. Jag snackar skadebegränsning, mina vänner. Detta är ett satans otyg som inte borde finnas. Ett missfoster som matas av idiotins uppskattning.
Vill Ni ha ett exempel? Jag kommer inte att ge Er ett exempel. Varför?, undrar Ni. Eftersom jag redan nu ha tagit mitt spadtag för att hindra smittans frammarsch, säger jag.


Idiotins stämma är blott åhörarens farsot. Tig stämman till döds, mina brödrer och systrar. Tystnaden dödar uppmärksamheten. Låtom stillheten skapa balansen som vi alla behöver, trotsom det att mängden icke bättre anar. Men de veta icke bättre, och tas hand om bör de, innan övertaget blir deras. Och med detta ignoransen.
Mina vänner, lyft Er knutna näve i luften och visa vägen för de som vandrar i blindo. De vilseledda behöver oss mer än någonsin, trots att deras tungor säger annat. Styrkan finns. Bara viljan är ett måste, men ge världen en flyktig blick så finner vi den. Ge aldrig upp. Aldrig.
- William Souroy (1878-1952)


PS: Jag är inte en dålig förlorare. Jag är en realist. DS.

Thursday, May 18, 2006

Schlagerfestivalen

Andreas:
Detta är inte mitt inlägg, utan snarare ett citat från min flickvän. Vi låg och såg på tv. Eller, ja... Hon låg och såg på schlagerfestivalen och jag råkade gå förbi tv:n i jakt på någonting ätbart, alternativt leksaker. Då påpekade Therése att snart skulle Sveriges bidrag, Carola, ställa sig på scenen. Therése följde sedan upp sin anmärkelse med orden:

Jag hoppas att hon fastnar i fläkten och blir till småbitar. Sedan äter bögarna upp henne.

Jag behöver inte följa upp detta med en fräck kommentar eller en slutkläm. Orden är tydliga, och jag lämnar det så.

Thursday, May 11, 2006

Reklamavbrott!

Daniel:

Hur tänker Pepsi och Coca Cola med sina idiotiska reklamer? Reklamer som är helt ologiska och totalt befriade från all form av intelligens och humor. "Bambocha", "Dont push the button" och "It's ok. There's no sugar". Ni vet vad jag talar om, och tror er kanske veta vart jag vill komma. Bojkott? Nepp. Död åt dom som gjort reklamfilmerna. Helst genom användandet av ett trubbigt föremål. Mata sedan jättebläckfiskar med reklammakarnas lik. Leta sedan upp jättebläckfiskens avföring på havets botten och skicka den till Pepsi och Coca Cola som en varning. Sluta gör dumma reklamer. Folk köper er skit ändå.

Tuesday, May 02, 2006

Upprepande pojkar

Andreas: De finns överallt. Dessa produkter. Dessa vinstmaskiner som suger ur ungdomen dess intellekt. Jag pratar om pojkband...

Jag vet. Nu kommer Ni att säga "Alla vet väl att pojkband är mesiga. Alla hatar dem, din dumma, snygga man!"
Men jag hatar dem verkligen, verkligen. Jag tvingas lyssna på dessa hjärnlösa, falska och manipulerande killar dag ut och dag in på min arbetsplats. Jag kan påstå att jag har blivit ganska insatt i detta koncept. De saker som de sjunger om, med sina kvinnoliknande stämmor, är mycket dramatiskt och laddat. Pojkarna tycks lägga ner mycket energi i varje ton de tar, och därav blir det på sätt och vis väldigt övertygande och kraftfulla ord. De säljer skivor som smör i solsken.
Tillåt mig att ge Er ett par exempel på vad de verkligen säger:

You make me so high, that I can fly.
I will always love you
You take me to heaven

Sjunger de verkligen om kvinnan i sitt liv? I så fall. Sjunger de alla om samma kvinna? Om så är fallet så vill jag ifrågasätta kvinnan och dessa herrar. Om vi utgår från det faktum att hon får personer så pass förälskade att de flyger av lycka samt att kärleken kommer att vara för evigt. så innebär detta att fem vuxna män sjunger en sång om denna kvinna. Fem män som delar på en kvinna? Hon gör det uppenbarligen ganska snyggt, om hon inleder förhållanden med ett flertal män och får dem att flyga av lycka, men har hon ingen moral?
Om man ser det ur männens vinkel så blir det inte så mycket bättre heller. Fem killar som sjunger hur de tillsammans har fixat denna oskyldiga flicka, och gör hån av henne genom att ge ut en skiva om sina bedrifter.
Men man skulle å andra sidan kunna se saken ur en tredje vinkel. De sjunger om det som de blir tillsagda om av producenten, utan något som helst ifrågasättande om vad de faktiskt säger. De sjunger en massa skit och massan köper det med hull och hår. Det är en fördummande produkt, och de säljer sina själar till högstbjudande. Jag hatar verkligen konceptet kring pojkband och det borde vara lika förbjudet som allt annat som skadar människor. Staten borde verkligen ingripa i detta ärende. Men de är antagligen upptagna med att köpa skivorna till sina tonårsdöttrar.