Daniel:
Män med gitarrer. De har sett mycket skit, men också mycket kärlek. Och gitarren och den raspiga rösten är deras medium till att förmedla de starka känslor de känner. De gillar Dylan och Springsteen. De gillar svensk sommar och väldigt unga flickor. De bär gärna jeans och en sliten t-shirt. De festliga är att de kan vara allt från 18 till 70 år gamla, dessa trubadurer, men dom klär sig likadant och låter likadant. De kör samma klyschor. De är lika dåliga och tråkiga oavsett ålder.
Och jag hatar dom.
Härnäst: Del 3 i den musikaliska resan, modern soul.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
3 comments:
Märk hur vår skugga, märk Movitz mon frère
Inom ett mörker sig slutar
Hur guld och purpur i skoveln, den där
Byts till grus och klutar
Vinkar Charon från sin brusande älv
Och tre gånger sen dödgrävaren själv
Mer du din druva ej kryster
Därföre, Movitz, kom hjälp mig och välv
Gravsten (gravvård) över vår syster
Lillklockan klämtar till storklockans dön
Lövad står kantorn i porten
Och vid de skrålande gossarnas bön
Helgas denna orten
Vägen upp till templets griftprydda stad
Trampas mellan rosors gulnade blad
Multnade plankor och bårar
Till dess den långa och svartklädda rad
Djupt sig bugar med tårar
Så gick till vila från slagsmål och bal
Grälmakar Lövberg din maka
Där, ditåt gräset långhalsig och smal
Hon än glor tillbaka
Hon från Dantobommen skildes idag
Och med henne alla lustiga lag
Vem skall nu flaskan befalla
Torstig var hon och uttörstig är jag
Vi är torstiga alla
Daniel: Hallå? Det fanns en kommentar här som försvann innan jag hann läsa den! Vad är det för stil?
Post a Comment