Grattis Vickan!

Daniel:

Jaaaaaaa! Det blir bröllop! Fest och flärd! Kärleken har segrat!

...men det finns en baksida...har nån tänkt igenom det här? Rent genetiskt alltså. Jag ber er att observera:


Vad har det lyckliga paret gemensamt? Titta noga...jaaaa, vad kan det vara? DE HAR GIGANTISKA FREAKY HAKOR!!! Jag kan bara spekulera i vad detta kommer resultera i när de avlar fram en tronföljare. Hur kommer den som sitter på Sveriges tron efter Victoria se ut? Jag har analyserat tusentals bilder av de två och matat in dom i en datamaskin. Resultatet är skrämmande. Så här ser Sveriges framtida kung ut:

Är det bra?

Pretton

Andreas:
Jag svär på att aldrig bära mustasch, självgott leende, kulturglasögon (rektangulära glasögon med tjocka svarta bågar), tajta jeans och rutig skjorta vid ett och samma tillfälle.

Facebook-gupper

Andreas:
"Stoppa kvinnomisshandel - NU!" - Jag håller med. Det är inte schysst att slå på någon. Varken kvinna eller man. Tvärtom; det är ofta ytterst oschysst.

"Vi som älskar Thailand!" - Varför inte. Jag har hört mycket trevligt om det landet. Billig mat. Varma stränder och massor av fulla och trevliga svenskar. Nästan som hemma - fast bättre!

"Bamse is my homeboy" - Nu börjar det bli förvirrande.

"5,000,000 against the new version of Facebook (Please Forward)" - och... Pang Bom! Vi stannar där! För Er (dig?) läsare av denna blogg som inte förstått vad jag radar upp för exempel i fet stil, så handlar det naturligtvis om olika grupper som personer skapat, för andra personer att gå med i, på facebook. Om jag har en kommentar till detta? Javisst har jag det! Jag har flera:

Kommentar 1. Idioti. Rätt och slätt.

Kommentar 2. Har Facebook, som möjliggjort denna funktion att påverka genom skapa grupper, tagit åt sig av kritiken som denna exemplifierade grupp ovan kommer med? Nähä? Inte har Facebook heller brytt sig nämnvärt om vad de 5,000,000 andra, liknande grupperna sagt. Kanske suger grupperna purjo?

Kommentar 3. Varför måste du gå med i en grupp för att våga vädra dina åsikter?

Antingen agerar du och gör något som att tända eld på dig, som de galna munkarna, eller så kniper du din mun, skapar en blogg och skriver bittra inlägg, som jag.

Återkomsten!

Daniel:

Det har gått en lååååååååååååååååång tid. Och den ackumulerade angsten har nått bristningsgränsen. Dags att hata igen!

Men jag börjar lätt och ledigt. Ett band som jag uppskattat mycket är Men Without Hats. Jättebra synthpop från Kanada. Jag fick reda på här om dagen att sångaren Ivan Doroschuk hade släppt en soloskiva 1997. Hej hopp, jag "fixade" hem skivan. Första låten: Det bådar gott! Skumma breakbeats och frasiga synthar! Hoho...men sen...nej nej nej nej nej nej nej nej nej...chockartade utrop som "dig it", "feel the love", "get down" osv genomsyrar en helt katastrofal "det sämsta från 80- och 90-tal"-fusion som får mig att bli så less, så less...Spiken i kistan var omslaget på skivan. Det fulaste skivomslaget i världshistorien. Allt är fel med detta omslag:



Enligt en säker källa har han tydligen knåpat ihop det själv framför datorn. Den enda ursäkten som skulle få mig att acceptera detta omslag är om Ivans treåriga chimpans tvingade honom att göra det enligt apans egna order under pistolhot.

Daniel

United States of Sweden

Daniel:

Ett nytt fenomen i Sverige. Att det finns en rasistisk ådra i de flesta svenskar det är jag säker på. Det är tron att allt svenskt är bättre än allt annat som ligger i grunden. Nu har dock de svenska rasisterna börjat med en för mig ny terminologi. De kallar sig för vita. Förut var de svenskar, nu är de vita. Låt mig kika närmare på ordet "vit" som betäckning på en människa. Vilka är vita, för det är ju inte bara svenskar som är det? Ja, också andra skandinaver kan man tänka. Engelsmännen hör ju dit. Fransmännen likaså. Schweizare också. Irländare och holländare med. Vad har vi gemensamt med dessa folk? Räcker det att de alla är vita? Nej, självklart inte. De har ju alla olika kulturer, språk och värderingar. Kort sagt: I detta resonemang är begreppet "vit" otillräckligt.

Om vi tar och ställer vit mot dess motsats nämligen svart. Vilka är svarta? Oftast kallas de från Afrika för svarta men jag antar att svart för rasisterna måste innefatta andra invandrargrupper så som de från Mellanöstern, Östeuropa, östra Asien, södra Asien samt Syd- och Latinamerika. Ska alla dessa räknas som svarta? Det går ju inte, det är ju en gigantisk skillnad kulturellt mellan en chilenare och en indier. Det borde ju till och med den mest trångsynta rasist inse. Så där faller begreppet "svart" för att beskriva en som inte är vit. Därmed faller begreppet "vit" också.

Var förekommer då denna tanke att dela in folk i svarta och vita i dagens värld? Vart har man en nästintill apartheidsk syn på ras? Jorå, i USA förstås. Där är ju ras en lika stor självklarhet som i Tyskland på 1930-talet. Är det då en bra idé att inte bry sig när begreppet "vit" börjar ersätta "svensk" i rasistisk propaganda? Du får två olika svarsalternativ:

1. Ja, amerika är ju ett fritt land där olika raser lever i harmoni! Lite som hobbitar och alver!
2. Nej, USA har satt rasismen i ett intergrerat system i sitt samhällsbygge som skapar hat.

Rätt svar: 2.

Så se för fan till att klippa till den som svänger sig med begreppet "vit" när denne talar om människor. Eller, va tusan: Klipp till alla rasister helt enkelt.

Daniel musikaliska resa slutar

Daniel:

Jag har funderat på att såga all världens dyngmusik tills jag fick höra en term som perfekt passar för all musik jag genuint hatar: Populistisk musik. Populistisk musik innebär inte nödvändigtvis att musiken är kommersiell. Nä, populistisk musik är skapad för att sälja oavsett målgrupp. Det finns populistisk metal, det finns populistisk rap och det finns populistisk blues. Populism innebär att man medvetet försöker pricka in en säljande trend eller koncept. Exempel: Sommarhits som är gjorde enbart för att säljas till sommarstinna svenskar som sväljer ALLT som är somrigt. Lägg i lite reagge touch, lite nonsenslyrik och radda upp svenska sommarklichéer och du har en populistisk låt. Det finns naturligtvis sommarhits som inte är populistiska. Populistisk musik är en genre för sig. Jag skulle nog vilja hävda att de flesta artister som dyker upp i och med Idol på TV4 gör populistisk musik.

Populistisk musik fördummar.

Bristande sunt förnuft

Andreas: Jag har alltid sett mig själv som en man med kattlika reflexer. Men eftertanke och sunt förnuft kan ibland hamna på efterkälken. Det sunda förnuftet valde att ta en kort paus under mitt träningspass i söndags.
Jag anlände till träningslokalen och blickade runt i lokalen. Grabbarna var samlade och tränaren utbrast att det skulle bli drabbning. Jag öppnade träningsväskan och fäste vant mina skydd kring benen och handskarna gled på. Jag delade ut ett par slag på säcken för att värma upp lederna. Sedan stod jag öga mot öga med min motståndare. Klockan ringde och matchen var igång. I sedvanlig ordning jagades jag runt i lokalen och blev slagen gul och blå. När första ronden var avklarad hade jag uppmärksammat att jag klivit snett med foten ett flertal gånger. Inget allvarligt, men ändå. Man borde ha reagerat.
Men inte Andreas. Nej, då. Jag skakade av mig de återkommande varningarna och påbörjade nästa rond.
Det smällde till i foten. Jag hörde smällen. Jag HÖRDE faktiskt en smäll i höger fot. Jag föll handlöst till marken, skrikandes som en falsksjungande kör-pojke. Jag vred mig i smärtor och jag är ganska säker på att jag såg ett vitt sken och en skäggprydd man, sneglandes på mig, bakom en guldfärgad grind.
Summan av kardemumman är att jag har en fot stor som en badboll och får inte anstränga mig förrän foten blir återställd. Men helt återställd kommer den aldrig att bli eftersom om man stukar sin fot kraftigt en gång så kommer man lätt att kunna göra det igen. Detta irriterar mig.
Det är allt jag har att säga om det.

Daniels musikaliska resa del 2.

Daniel:

Män med gitarrer. De har sett mycket skit, men också mycket kärlek. Och gitarren och den raspiga rösten är deras medium till att förmedla de starka känslor de känner. De gillar Dylan och Springsteen. De gillar svensk sommar och väldigt unga flickor. De bär gärna jeans och en sliten t-shirt. De festliga är att de kan vara allt från 18 till 70 år gamla, dessa trubadurer, men dom klär sig likadant och låter likadant. De kör samma klyschor. De är lika dåliga och tråkiga oavsett ålder.

Och jag hatar dom.

Härnäst: Del 3 i den musikaliska resan, modern soul.

Daniel musikaliska resa del 1

Daniel:

Musik jag hatar. Del 1: Reagge och dess avarter.

Reggae, dancehall, ska...fy fan. Artister som Sean Paul och Bob Marley driver mig till vansinne. Jag kan helt omöjligt relatera till denna typ av musik. Toasting torde vara det värsta sättet att uttrycka sig musikaliskt på. Baktakt är av ondo. Vad etter värre är att det är omåttligt populärt. Konstruktiv kritik? Tja...det är idiotisk musik och det verkar som att bara man toastar kan man vara hur banal som helst. "Subjektivt tyckande" är vad denna blog handlar om.

Följ med mig till del 2 i min musikaliska resa nästa gång: "Män med gitarrer"