Wednesday, April 26, 2006

International update

Daniel:

This is for our vast international audience.

This blog deal with things that Andreas and Daniel hates. The language we use is swedish. The things so far that we have hated are: people, clowns, goths, giant centipedes, work, people who hum, trendy adolecents, groups of people, people at the cinema...well...to sum things up: We dont like people much. Or giant centipedes.

Sunday, April 23, 2006

Då var det dags igen då

Daniel:

Dags igen för vad? Jo, du lilla vän: Dags för att spy galla över mänskligheten igen!

Sätt dig ned i vilken stad som helst i ett café eller en bänk på en gata. Betrakta människorna. Håll ett särskilt öga på kidsen. Ja du vet, dom där rebelliska tonåringarna som alltid går sin egen väg. Dom som klär sig som varandra. Dom som klär sig som dom på TV och som skyltdockorna i skyltfönstret. Den upproriska ungdomen som vägrar lyda de dumma vuxna. Den upproriska ungdomen med sin tuffa attityd och sina tuffa kläder skapade och sålda av de dumma vuxna. Den oregerliga ungdomen som köper allt som de dumma vuxna paketerar i hipp marknadsföring riktad direkt in i det tomma hålrum som hjärnan på dessa tonåringar skulle sitta. Dessa förbannade jävla kretiner som hånar civilisationen genom att bete sig som de apflockar vi stammar från. Hur långt har vi kommit i civilisationsprocessen när vi apar efter varandra som babianer?

Skillnaden mellan att följa storföretagens minsta vink och att lukta varandra i arslet som apor är hårfin. Hade MTV haft en "smell your ass"-kampanj hade du förmodligen fått se den urtida savannens mindre bedårande ritualer uppspelade rätt inför dina ögon där du sitter i ditt café eller din parkbänk.

Wednesday, April 19, 2006

Pinsam tystnad med det obgligatoriska oljudet

Andreas: Pang! Pang! Pang! Du är död! Och du! Och du! Hacka! Slå! Lemlästa!

Där sitter jag på biografen med vidöppna ögon och tittar på reklamfilmerna. Jag är glad, uppspelt och hoppfull till att filmen som jag har investerat en ansenlig summa pengar i, kommer att vara tillfredställande. Jag skrattar till. Det var en tokig farbror som gjorde reklam för ett tuggummi. Det var inte speciellt kul egentligen, men är man i denna mys-stämning så kommer man på sig ofta att le lite så där ibland... Biografen fylls med människor och snask. Människor ler och ursäktar sig för att man får lov att släppa förbi dem till sina säten. Det gör inget. Jag ler tillbaka. Alla får plats!
Några tonåringar pratar i mun på varandra om hur läskig filmen kommer att bli. Jag lyssnar och skrattar lite busigt för mig själv, över de faktum att jag är är lika spänd.
Så släcks ljusen och gardinerna vidgas ytterligare. Alldeles strax börjar det...
Jag inbillade mig att det var filmen som började. Så var icke fallet. Filmen kom i andra hand. De verkliga aktörerna är pöbeln till publik och deras läten. Fascinerande, men ack så hatiskt. De låter konstant. Om inte deras stämmor ljuder så är det konfektyr som sugs på eller krossas med tänderna. Om detta tar slut så grävs det i popcorn ur påsen. DET GRÄVS I POPCORNPÅSEN! Varför i helvete måste man gräva efter popcorn? Räcker det inte med att ta från det översta lagret? Det är väl inte så att ett popcorn skiljer sig från det andra? Jag tror att ett pepsi-challenge med popcornen skulle styrka mitt antagande. Och så ska det snackas. Jag tror inte att de snackar med varandra. Jag tror att publiken pratar med publiken. De vill att vi ska veta vad de tänker på. Att de förstår filmen. Att butlern faktiskt är mördaren.
Men det enda de bevisar, som mänskligheten alltid tycks göra, är att de är idioter.

Tuesday, April 18, 2006

Utan folk hade ingen idioti funnits

Daniel:

Jag satt lite surmulen på MITT ÄLSKADE ARBETE och läste i lunchrummet. Bredvid mig satt en samling av MINA ÄLSKADE ARBETSKAMRATER och diskuterade fullmånen. Jag lyssnade lite extra när en i gruppen startade en ganska intressant utläggning om varför människan kanske påverkas av fullmånen. Det var en ganska intrikat liten teori han lade fram och när han var färdig så satt de tre andra runt bordet tyst och stirrade på honom. En sade: "Näää, nu blev du lite för djup". En annan sade: "Ja, usch". Han som kom med utlägget insåg att de andra var nöthjärnor så han sade högt "Bira, bira, bira! Bärs, bärs, bärs!" och på så sätt vaggade in de andra i gruppen i sin intelligensfientliga trygghet.

Varför är folk rädda för att tänka till lite? Att få sin världsbild utmanad? Att använda hjärnan? Inte undra på Timur Lenk byggde pyramider av avhuggna huvuden på sin tid. Det är trots allt det de flesta människor använder sina huvuden till: Att låta andra använda det som byggmaterial till sina egna syften.

Saturday, April 15, 2006

En vis man från Korea

Daniel:

"Living without hate for people is almost impossible. There is nothing wrong with fantasizing about revenge. You can have that feeling. You just shouldn't act on it."

-Chan-wook Park, regissören till de lysande filmerna "Oldboy" och "Sympathy for Lady Vengeance"

En vis man.

Thursday, April 13, 2006

Clowner

Andreas: Om man tittar efter synonymer till ordet clown I Word-programmet, så föreslår den bland annat följande; Pellejöns, upptågsmakare och lustigkurre.
Till att börja med så är en clown en man som klär sig i färgstarka kläder. I naturen är djur med starka färger giftiga, och bör därför stampas på. Och i naturen så vet alla att ett djur som gör sig stort, gör detta för att visa på att det är farligt och starkt. Clowner har stålställningar i sina kläder för att maximera sin volym. De bär även smink kring munnen för att göra denna större, likt en hund som visar sina tänder för att avskräcka hot.
Men alla dessa element som i djurlivet skulle visa på avståndstagande gäller inte helt för clowner. Nej, istället för att vara passiva och sköta sitt eget så slår de upp tält och lockar in barn med godis, ballonger och lockrop i form av roliga läten med tutor och dylikt. Sedan stänger de tältduken.
Clowner är onda väsen som stryker runt längs vägarna och håller utkik med sina clown-kikare efter oskyldigt liv att släcka. De vill inget annat än att förgöra och lemlästa, och om inte jag missminner mig helt så fanns det minst tre aktiva plutoner, bestående av färgglada clowner i den tyska hären under fyrtiotalets slagmarker runt om i Europa. Det säger väl ett och annat om de leende mördarna?

Fan vad det är härligt med människor!

Daniel:

Det finns ett flertal exempel på kändisar i detta land som allt som oftast marknadsför sig med att de "älskar människor" och på så sätt får en autostrada rakt in i folkligheten. Vad betyder detta uttalande egentligen? Ja, till att börja med så måste man ju begränsa "människor" i detta fall till "människor i Sverige". Uttalandet görs på svenska och riktas således mot en svensktalande publik. I övrigt får man anta att alla människor som kan svenska ska räknas in. En som sagt detta är Lasse Berghagen. Rent logiskt så blir ju det så att Lasse Berghagen älskar Jackie Arklöv, Thomas Quick, Helén-Mannen, Ulf Spång, Bert Karlsson och andra stjärnskott i Sverige. Lasse Berghagen älskar människor. Människor som mördar, stjäl och vattnar ur Sveriges musikliv. Om Lasse ser detta och säger: "Men jag menar ju inte dom!", så har han ju dragit en linje mellan människor och icke-människor. Detta komplicerar ju resonemanget rejält för nu tvingas Lasse ta en moralisk ställning och det leder ALDRIG till folklighet. Folklighet exkluderar all form av ställningstagande. Var gärna provocerande och ironisk men ta ALDRIG ställning för något. Bara var dig själv så där härligt som bara du kan vara! Fast begrav alla former av åsikter mer än just kanske: "Jag älskar människor".

Människor mördar stjäl och på andra sätt skadar varandra och den värld vi tvingas dela på. Man kan inte älska alla människor. Det är nog så att man bara kan älska väldigt få människor och sedan försöka låta bli att komma i vägen för resten. Det finns ett fint gammalt ordspråk som lyder: "Folk är idioter". Det finns få påståenden som är mer sanna.

Tuesday, April 11, 2006

Förkylning

Daniel:

Jag snyter ut min hjärna. Min hals står i lågor. Min kropp känns som efter en bilkrash. Och det värsta av allt: Jag har skrutit över att jag minsann inte blev förkyld den här vintern.

Fy fan.

Monday, April 10, 2006

Poser

Andreas: Tänk Er följande. Du har jobbat en hel dag och lyssnat på människor. Men det är inte problemet. Det får du betalt för. Men nu sitter du på en buss. Klockan är 22.30 och du är på väg hem. Snett framför dig sitter en mörklädd man med smink. Manligt? Knappast. Men dock inte irriterande. Alla har rätt att se ut som de vill. Men det är nu det märkliga börjar: Han sätter upp sina taniga ben i ett kryss framför sig och lägger armarna diagonalt över knäna. Hans blick är ursinnig och han lägger efter en stund huvudet på sne och stirrar maniskt framför sig. Vad nu, tänker du?! Vad är det för djävulska scener som denna yngling tvingas genomlida i sitt sinne? Vad kan denna unga man ha upplevt för hemskt i sitt liv som får honom att grimasera i ilska?!
Du sitter nu och tittar förundrat på denne mans lidande blick och kroppsspråk.
Sen upptäcker du att han ser sin egen spegelbild i bussrutan mitt emot honom.

Sunday, April 09, 2006

Att nynna

Daniel:

De finns där ute; nynnarna. De som, när dom exempelvis handlar, nynnar små ordlösa och improviserade sånger. Vissa går in för det benhårt, och wailar ut tonerna med ihärdigt darrande av stämbanden. Men det sker aldrig i allt för kraftig volym. Nej, det ska vara så där lite tyst och mystiskt. Jag undrar: Vad fan tror dom att dom bidrar med i världen? Att deras nynnande ger ett romantiskt skimmer som lägger sig som ren naturmagi över alltet? Att de är ängarnas mystiska väsen som sjunger en hemlig sång i vinden som smeker förbi oss andras öron och vi stannar upp och ler så där lite saligt och förnöjt? Att deras toner är likt stilla fågelsång i brisen en sommarmorgon? Deras smygande sätt att frånge sig detta orala oljud mitt bland andra människor pekar ju på att de har en tro att just deras nynnande skapar harmoni. Så är icke fallet. Folk som nynnar är en avart. Folk som nynnar tillhör kategorin varelser som borde kräla istället för att gå. Nynnande är en förorening som förpestar mina öron värre än den elakaste tinnitus. Fan ta nynnarna! Förbannad vare deras påhittade mummelsång! Jag hytter med näven och ber alla elaka ting förfölja dom med småjävleskap för all tid!

Saturday, April 08, 2006

Morgonen

Andreas: "Inget gott kommer att komma ur detta. Jävla morgon". - Citat av Andreas varje morgon.
Det finns bara dåliga eller mindre dåliga morgonar. Först vaknar man upp i svettblöta lakan, hyperventilerande och förtvivlad över det totalt meningslösa man har tvingats uthärda i drömmen man haft. Man är förvirrad och törstig. Efter att ha försökt att gnida bort gruset som svider i ögonen, i förhoppning om att kunna se överhuvudtaget, så inser man att man även måste gå och kissa. Törstens nemesis. Man tvingas kliva ur en våt säng för att då mötas av en ännu kallare vind som på ett smärtsamt sätt försäkrar en om att man nu ska piskas till visshet om ditt vakna tillstånd. Även detta bidrar till förvirringen. Om man nu har vant sig till kylan och tröttheten i ens nu något mer nyvakna situation, så kan man leka med tanken att smärtan nu är förbi. Men då tar man sitt första steg och uthärdar än mer plåga, eftersom fötterna ej ännu blivit varma så låter och känns leder och ben som krossat glas när man kämpar sig fram till toalettdörren. Efter det att ens behov är uträttade så ska kläder på. Om man nu har haft framförhållning kvällen innan att lägga fram nya och fräscha kläder på stolen så tar man på sig dessa. Men det är endast i en idyllisk värld med planering som detta hade kunnat inträffa. Alltså åker samma gamla smutsiga plagg på en igen, tillsammans med kroppens rysningar över det faktum att man faktiskt tvingar huden och de lortiga tygbitarna gnida mot varandra i en högst ofrivillig symbios. Efter ett par djupa och lugnande andetag för att lugna själen, ser man kalendern på väggen och uppdagar att det är mitt i veckan och en ny arbetsdag är på dagordningen. Man börjar hyperventilera igen.

Grupper

Andreas: Jag förstår mig inte på grupper, d.v.s. människa i plural. De är korkade och förvirrade. De är även stressade och vill förstöra saker eller personer. Gärna båda delar, eller i vissa fall förstör de personer med saker.
De kan inte uttala sina ärenden korrekt, eftersom alla pratar i munnen på varandra. Men trots detta håller de ändå med varandras åsikter, som inte är en åsikt eftersom de inte kommit överens om vad det är p.g.a. det jävla oljudet det för.
En grupp vill förändra saker, men den förvirring som uppstår när de ska besluta ting gör att de i slutet inte vet vad de vill förändra. Jag hatar grupper och ska bilda en förening mot dessa.

Friday, April 07, 2006

Taffliga spam

Daniel:

Fick denna kommentar på ett inlägg:


"samam samam said...
Dear friend,I saw your weblog and it was interesting for me. I hope successful for you. I would like to introduce an address that you will find very interesting and beautiful templates for your weblog that offer you "Best Weblog Templates Pack"

Om man ska göra reklam för sig bör man följa vissa regler:

1) Låtsas inte ha läst inlägget. Det blir bara ovärdigt.
2) Använd samma språk som inlägget annars finns ju risken att man blir missförstådd.
3) Tänk på grammatiken. Borat är kul men han skämtar.
4) Erbjud pengar. Massor med pengar. Och Viagra.

Jag fick lov att lämna en kommentar till herr samam samam:

"Dear friend,I saw your weblog and it was interesting for me. I hope successful for you. I would like to introduce an address that you will find very interesting and beautiful nature pictures for your weblog that offer you "Giant centipede eating mouse "

Daniel och Andreas









Orala ord

Andreas: Idag fick jag lov att använda ord med en annan person. Detta resulterade i en konflikt eftersom mitt ordlag inte tycktes vara lämpat för dennes öron.
Jag förstår egntligen inte behovet för ord eftersom detta ofta resulterar i onödiga kollisioner med omgivningen. Jag klarar mig nog alldeles utmärkt utan detta orala oväsen. De mesta som sägs är ju saker, som i bästa fall, man redan har hört förut eller, som i de flesta fall, bara är idiotiska idéer som man tvingas nedvärdera sig själv till att svara på, eftersom man har en så kallad diskussion.
Om jag fick bestämma så skulle ord förbjudas och vi skulle endast få kommunicera via skrift. Och med detta så menar jag inte kludda ner en massa skit på papper. Nej, man skulle vara tvungen att hacka in det på en stenskiva. Detta för att förhindra en massa onödigt klotter. En annan fördel med skrivtvång är att de flesta inte skulle orka släpa runt på en stenskiva. Men jag skulle orka.

Punkter

Andreas När jag läser böcker så hatar jag att författarna ska envisas med att avsluta meningar det känns som om de vill dryga ut en text med extra tecken eftersom de antagligen får betalt i kvantitet och detta resulterar i att allt för ofta får kvaliteten i en text komma på efterkälken kommatecken stör mig också men inte lika mycket som punkter eftersom detta bromsar upp texten och få mig att tappa intresset jag är inte så förtjust i vokaler heller men det är i alla fall bättre än de förbannade konsonanterna

Drömmar

Andreas: Inatt så drömde jag något som jag inte alls hade någon lust att drömma. Det var en riktigt tråkig dröm. Jag drömde att jag jobbade på ett fartyg och skalade potatis. Då kanske Ni tänker att: Oj, vad spännande med ett skepp som man kan segla på havet med och uppleva världen. Hur kan du tycka detta är tråkigt, din dumma och snygga människa!?. Till saken hör att skeppet låg inte till havs en gång. Den låg i hamn. Jag skalade bara min potatis, ostörd av pirater, kartor och fin-fina skatter. Det värsta var att jag inte kunde lämna skeppet. Det var inget dramatiskt skeende med vakter som hindrade mig med sina knytnävar och jag tvingades att slåss för min frihet. I min dröm ville jag inte lämna skeppet fast att jag nu skriver att jag ville det.

Människor som inte använder sin tid till något nyttigt

Andreas: Min lägenhet är belägen på ett sådat sätt att man har god insikt till grannhuset mitt emot. Ibland, för att få tiden att gå, så tittar jag på mina grannar när de gör saker. Det jag hatar med mina grannar är att de aldrig gör något. De verkar bara existera. Inget mer än det. Det känns som om alla dessa människor bara står där och sparar sin energi för framtiden. Men framtiden hinner ju både komma och gå utan att de gör något. De framstår som idioter. Det känns som de står och poserar framför en kamera med extremt lång slutartid, men deras poser är förfärligt långtråkiga.

Kantiga saker

Andreas: Igår skulle jag gå och lägga mig. Jag var trött och behövde sova. Jag närmade mig sängen och uppdagade då att om jag tog en genväg tvärs över sängen, från fotänden sett, så skulle jag spara tid och energi.
Sängstolpen träffade mig mitt på låret. Den kom som från ingenstans och jag föll som en skadeskjuten soldat. Smärtan var obeskrivlig. Jag hatar kantiga saker.

Jobbet

Daniel:

Jag ska till jobbet nu. Vet inte om jag hatar detta eller ej.

Tusenfotingar

Andreas: Jag såg precis en länk där en tusenfoting åt en råtta. Råttan var stor. Tusenfotingar finns överallt.
Varför måste de vara skrik-röda? Svaret som de flesta skulle ge på en sådan kommentar skulle bli: Därför att de starka färgerna är ett tydligt sätt att visa på att de är giftiga eller farliga, din dumma, snygga människa! Tillåt mig då att kontra med följande: Vad fan gör de krälandes där alla kan kliva på dem eller liknande? Jag hatar tusenfotingar. Jag anser att alla djur med fler ben än två kan vara en potentiell hotbild. Dessa bör därför hållas på avstånd. Även vissa djur med två ben kan vara ett hot. Djur med mindre än två ben kan förbises, eftersom man bara har ett ben att sparka undan för att de ska falla.