Morgonen

Andreas: "Inget gott kommer att komma ur detta. Jävla morgon". - Citat av Andreas varje morgon.
Det finns bara dåliga eller mindre dåliga morgonar. Först vaknar man upp i svettblöta lakan, hyperventilerande och förtvivlad över det totalt meningslösa man har tvingats uthärda i drömmen man haft. Man är förvirrad och törstig. Efter att ha försökt att gnida bort gruset som svider i ögonen, i förhoppning om att kunna se överhuvudtaget, så inser man att man även måste gå och kissa. Törstens nemesis. Man tvingas kliva ur en våt säng för att då mötas av en ännu kallare vind som på ett smärtsamt sätt försäkrar en om att man nu ska piskas till visshet om ditt vakna tillstånd. Även detta bidrar till förvirringen. Om man nu har vant sig till kylan och tröttheten i ens nu något mer nyvakna situation, så kan man leka med tanken att smärtan nu är förbi. Men då tar man sitt första steg och uthärdar än mer plåga, eftersom fötterna ej ännu blivit varma så låter och känns leder och ben som krossat glas när man kämpar sig fram till toalettdörren. Efter det att ens behov är uträttade så ska kläder på. Om man nu har haft framförhållning kvällen innan att lägga fram nya och fräscha kläder på stolen så tar man på sig dessa. Men det är endast i en idyllisk värld med planering som detta hade kunnat inträffa. Alltså åker samma gamla smutsiga plagg på en igen, tillsammans med kroppens rysningar över det faktum att man faktiskt tvingar huden och de lortiga tygbitarna gnida mot varandra i en högst ofrivillig symbios. Efter ett par djupa och lugnande andetag för att lugna själen, ser man kalendern på väggen och uppdagar att det är mitt i veckan och en ny arbetsdag är på dagordningen. Man börjar hyperventilera igen.