United States of Sweden

Daniel:

Ett nytt fenomen i Sverige. Att det finns en rasistisk ådra i de flesta svenskar det är jag säker på. Det är tron att allt svenskt är bättre än allt annat som ligger i grunden. Nu har dock de svenska rasisterna börjat med en för mig ny terminologi. De kallar sig för vita. Förut var de svenskar, nu är de vita. Låt mig kika närmare på ordet "vit" som betäckning på en människa. Vilka är vita, för det är ju inte bara svenskar som är det? Ja, också andra skandinaver kan man tänka. Engelsmännen hör ju dit. Fransmännen likaså. Schweizare också. Irländare och holländare med. Vad har vi gemensamt med dessa folk? Räcker det att de alla är vita? Nej, självklart inte. De har ju alla olika kulturer, språk och värderingar. Kort sagt: I detta resonemang är begreppet "vit" otillräckligt.

Om vi tar och ställer vit mot dess motsats nämligen svart. Vilka är svarta? Oftast kallas de från Afrika för svarta men jag antar att svart för rasisterna måste innefatta andra invandrargrupper så som de från Mellanöstern, Östeuropa, östra Asien, södra Asien samt Syd- och Latinamerika. Ska alla dessa räknas som svarta? Det går ju inte, det är ju en gigantisk skillnad kulturellt mellan en chilenare och en indier. Det borde ju till och med den mest trångsynta rasist inse. Så där faller begreppet "svart" för att beskriva en som inte är vit. Därmed faller begreppet "vit" också.

Var förekommer då denna tanke att dela in folk i svarta och vita i dagens värld? Vart har man en nästintill apartheidsk syn på ras? Jorå, i USA förstås. Där är ju ras en lika stor självklarhet som i Tyskland på 1930-talet. Är det då en bra idé att inte bry sig när begreppet "vit" börjar ersätta "svensk" i rasistisk propaganda? Du får två olika svarsalternativ:

1. Ja, amerika är ju ett fritt land där olika raser lever i harmoni! Lite som hobbitar och alver!
2. Nej, USA har satt rasismen i ett intergrerat system i sitt samhällsbygge som skapar hat.

Rätt svar: 2.

Så se för fan till att klippa till den som svänger sig med begreppet "vit" när denne talar om människor. Eller, va tusan: Klipp till alla rasister helt enkelt.

Daniel musikaliska resa slutar

Daniel:

Jag har funderat på att såga all världens dyngmusik tills jag fick höra en term som perfekt passar för all musik jag genuint hatar: Populistisk musik. Populistisk musik innebär inte nödvändigtvis att musiken är kommersiell. Nä, populistisk musik är skapad för att sälja oavsett målgrupp. Det finns populistisk metal, det finns populistisk rap och det finns populistisk blues. Populism innebär att man medvetet försöker pricka in en säljande trend eller koncept. Exempel: Sommarhits som är gjorde enbart för att säljas till sommarstinna svenskar som sväljer ALLT som är somrigt. Lägg i lite reagge touch, lite nonsenslyrik och radda upp svenska sommarklichéer och du har en populistisk låt. Det finns naturligtvis sommarhits som inte är populistiska. Populistisk musik är en genre för sig. Jag skulle nog vilja hävda att de flesta artister som dyker upp i och med Idol på TV4 gör populistisk musik.

Populistisk musik fördummar.

Bristande sunt förnuft

Andreas: Jag har alltid sett mig själv som en man med kattlika reflexer. Men eftertanke och sunt förnuft kan ibland hamna på efterkälken. Det sunda förnuftet valde att ta en kort paus under mitt träningspass i söndags.
Jag anlände till träningslokalen och blickade runt i lokalen. Grabbarna var samlade och tränaren utbrast att det skulle bli drabbning. Jag öppnade träningsväskan och fäste vant mina skydd kring benen och handskarna gled på. Jag delade ut ett par slag på säcken för att värma upp lederna. Sedan stod jag öga mot öga med min motståndare. Klockan ringde och matchen var igång. I sedvanlig ordning jagades jag runt i lokalen och blev slagen gul och blå. När första ronden var avklarad hade jag uppmärksammat att jag klivit snett med foten ett flertal gånger. Inget allvarligt, men ändå. Man borde ha reagerat.
Men inte Andreas. Nej, då. Jag skakade av mig de återkommande varningarna och påbörjade nästa rond.
Det smällde till i foten. Jag hörde smällen. Jag HÖRDE faktiskt en smäll i höger fot. Jag föll handlöst till marken, skrikandes som en falsksjungande kör-pojke. Jag vred mig i smärtor och jag är ganska säker på att jag såg ett vitt sken och en skäggprydd man, sneglandes på mig, bakom en guldfärgad grind.
Summan av kardemumman är att jag har en fot stor som en badboll och får inte anstränga mig förrän foten blir återställd. Men helt återställd kommer den aldrig att bli eftersom om man stukar sin fot kraftigt en gång så kommer man lätt att kunna göra det igen. Detta irriterar mig.
Det är allt jag har att säga om det.

Daniels musikaliska resa del 2.

Daniel:

Män med gitarrer. De har sett mycket skit, men också mycket kärlek. Och gitarren och den raspiga rösten är deras medium till att förmedla de starka känslor de känner. De gillar Dylan och Springsteen. De gillar svensk sommar och väldigt unga flickor. De bär gärna jeans och en sliten t-shirt. De festliga är att de kan vara allt från 18 till 70 år gamla, dessa trubadurer, men dom klär sig likadant och låter likadant. De kör samma klyschor. De är lika dåliga och tråkiga oavsett ålder.

Och jag hatar dom.

Härnäst: Del 3 i den musikaliska resan, modern soul.

Daniel musikaliska resa del 1

Daniel:

Musik jag hatar. Del 1: Reagge och dess avarter.

Reggae, dancehall, ska...fy fan. Artister som Sean Paul och Bob Marley driver mig till vansinne. Jag kan helt omöjligt relatera till denna typ av musik. Toasting torde vara det värsta sättet att uttrycka sig musikaliskt på. Baktakt är av ondo. Vad etter värre är att det är omåttligt populärt. Konstruktiv kritik? Tja...det är idiotisk musik och det verkar som att bara man toastar kan man vara hur banal som helst. "Subjektivt tyckande" är vad denna blog handlar om.

Följ med mig till del 2 i min musikaliska resa nästa gång: "Män med gitarrer"

Tja

Andreas:
Nyrenoverat slott. Tolvtusen våningar plus rymligt badkar.
Fina fisken!

Morgondjävlar

Daniel:

Jag hatar tidiga morgnar. Jag bör aldrig tvingas upp innan klockan 10 på morgonen. Det hade inte varit så illa om inte det vore för de morgonpigga. Om dom bara hade slutat med att skryta med hur pigga de är på tidiga morgnar så hade allt varit lite bättre. För ingenting är värre att höra när man är sur som en citron på morgonen än den morgonpigge som förklarar hur pigg den är.

Jag är rädd

Andreas: Jag vet att det finns många därute som reagerar i denna stund. Jag syftar på titeln på denna text. Men, ja. Jag är rädd och jag hatar det.
Som Ni kanske vet, eller inte vet, så har jag och min bror axlat ansvaret att driva den svenska industrin på högvarv. Det finns metall som behöver härdas, och härdas skall det. Det är ett tungt och svettigt jobb. Det är skitigt och leenden lämnar man utanför lokalen.
Och då kliver jag och min bror in på arenan...
Likt gladiatorer som slungar sina svärd mot vilda och utsvultna ringbrynjebeklädda björnar, härdar vi stål i ett hav av eld så att gnistorna sprutar som glödhett hagel mot våra kroppar.
Men jag kände ändå att jag ville bidra mer till Sveriges välfärd. Jag tog med mna funderingar in till arbetsledaren och påpekade detta. Jag menade på att kunna effektivisera arbetet så skulle jag kunna arbeta om nätterna.
Arbetsledaren tittade på mig förundrat. Efter en stunds tystnad så utbrast han, citat: Om det fanns fler som dig, så skulle världen vara en bättre plats. Slutcitat.
Jag höll med honom och vi schema-lade mina nya arbetstider. Så detta innebär att jag kommer att vara vaken när världen sover.

Men Andreas, din dumma, snygga man! Vad vill du komma till egentligen?, tänker Ni.
Jo, det ska jag berätta för Er.
Min mindre smarta bror, samt arbetskollega, påpekade att de som har jobbat natt har sett spöken. S-P-Ö-K-E-N!
Jag kan slåss mot tigrar med bakbundna händer. Jag kan springa runt jorden med endast en liter vatten till hands. Jag kan flyga till månen med en elvisp. Jag kan dansa Lambada (den förbjudna dansen). Men jag kan fan inte med spöken. Jag hatar spöken. Verkligen. Jag förstår mig inte på dem. Så att vi får väl se om jag blr vithårig efter inatt.
Gud vare mig nådig.

Den eviga förbannelsen

Daniel:

Jag avundas er enkla, vanliga människor. Livet lever sin gilla gång med er. Det tuffar framåt i maklig takt och det enda ni oroas för är huruvida grabbarna i Prison Break kommer att komma ut nån gång. Ur garderoben. För en lebensman som jag så finns andra, gravare problem att tackla. På eftermiddagen kan ibland en oklädsam trötthet sänka sig över en framstående estet som mig. Man slås av tanken att man kanske ska ta en liten lur. Dock om man är mig så är detta omöjligt. Då slår Förbannelsen till. Jag ska nu redogöra för vad som hände mig för ett par minuter sedan:

Jag lade mig stillsamt i min säng i syfte att sova i cirka 20 minuter. Efter kanske fyra minuter drar en granne igång stereon på hög volym i cirka 3 sekunder. Jag vaknar till av detta, svär och försöker somna om. Ytterligare minuter förflyter. Jag balanserar på sömnens rand. Dörrklockan ringer. En polsk dam står vid dörren och vill sälja undermålig konst. Jag avböjer och ger sängen en tredje chans. Telefonen ringer så snart jag lagt mig till rätta. Det är ingen i luren.

Så här är det VAREVIGA gång jag tar mig en lur. Jag har vart med om stereobattles mellan grannar runt min lägenhet. Jag har drabbats av tre hammare som börjar banka samtidigt i olika lägenheter. Ungar har dragit igång finalen på Skrikleken nedanför mitt fönster. Sumpiga tonåringar vrålar förbi på moped utan ljuddämpare.

Vilka makter är det som aldrig låter mig sova på eftermiddagen? Vad har jag gjort för att drabbas av Förbannelsen? Jag tvivlar på att jag någonsin kommer få svar på detta.

Ich bin zurück, apekreg!

Daniel:

Hej kids. Jag ber om ursäkt för min frånvaro och ber er samtidigt att sitta ner och lyssna noga. Se så!

Vårt land styr nu mera av ett gäng som vi kan kalla för Brackorna. Genrellt sett tycker Brackorna tycker att man ska avveckla Public Service för att öppna upp radio och TV för Den Fria Marknaden så folk får se på vad dom vill. Marknaden ska avgöra och på så sätt blir alla lyckliga! Daniel? Vad säger du? Jag säger PARADOX! MOTSÄGELSER! HUMBUG! Är det nåt som Brackorna hatar så är det likriktning. Att alla ska få det lika bra eller åtminstone lika dåligt. I alla fall har jag förstått det så. Vad händer om marknaden får bestämma mediautbudet? LIKRIKTNING! Individen drunknar i kollektivets träck! Är det så ni vill ha det? Det nya arbetarpartiet. I sanning! Gråsossar!