United States of Sweden

Daniel:

Ett nytt fenomen i Sverige. Att det finns en rasistisk ådra i de flesta svenskar det är jag säker på. Det är tron att allt svenskt är bättre än allt annat som ligger i grunden. Nu har dock de svenska rasisterna börjat med en för mig ny terminologi. De kallar sig för vita. Förut var de svenskar, nu är de vita. Låt mig kika närmare på ordet "vit" som betäckning på en människa. Vilka är vita, för det är ju inte bara svenskar som är det? Ja, också andra skandinaver kan man tänka. Engelsmännen hör ju dit. Fransmännen likaså. Schweizare också. Irländare och holländare med. Vad har vi gemensamt med dessa folk? Räcker det att de alla är vita? Nej, självklart inte. De har ju alla olika kulturer, språk och värderingar. Kort sagt: I detta resonemang är begreppet "vit" otillräckligt.

Om vi tar och ställer vit mot dess motsats nämligen svart. Vilka är svarta? Oftast kallas de från Afrika för svarta men jag antar att svart för rasisterna måste innefatta andra invandrargrupper så som de från Mellanöstern, Östeuropa, östra Asien, södra Asien samt Syd- och Latinamerika. Ska alla dessa räknas som svarta? Det går ju inte, det är ju en gigantisk skillnad kulturellt mellan en chilenare och en indier. Det borde ju till och med den mest trångsynta rasist inse. Så där faller begreppet "svart" för att beskriva en som inte är vit. Därmed faller begreppet "vit" också.

Var förekommer då denna tanke att dela in folk i svarta och vita i dagens värld? Vart har man en nästintill apartheidsk syn på ras? Jorå, i USA förstås. Där är ju ras en lika stor självklarhet som i Tyskland på 1930-talet. Är det då en bra idé att inte bry sig när begreppet "vit" börjar ersätta "svensk" i rasistisk propaganda? Du får två olika svarsalternativ:

1. Ja, amerika är ju ett fritt land där olika raser lever i harmoni! Lite som hobbitar och alver!
2. Nej, USA har satt rasismen i ett intergrerat system i sitt samhällsbygge som skapar hat.

Rätt svar: 2.

Så se för fan till att klippa till den som svänger sig med begreppet "vit" när denne talar om människor. Eller, va tusan: Klipp till alla rasister helt enkelt.

Daniel musikaliska resa slutar

Daniel:

Jag har funderat på att såga all världens dyngmusik tills jag fick höra en term som perfekt passar för all musik jag genuint hatar: Populistisk musik. Populistisk musik innebär inte nödvändigtvis att musiken är kommersiell. Nä, populistisk musik är skapad för att sälja oavsett målgrupp. Det finns populistisk metal, det finns populistisk rap och det finns populistisk blues. Populism innebär att man medvetet försöker pricka in en säljande trend eller koncept. Exempel: Sommarhits som är gjorde enbart för att säljas till sommarstinna svenskar som sväljer ALLT som är somrigt. Lägg i lite reagge touch, lite nonsenslyrik och radda upp svenska sommarklichéer och du har en populistisk låt. Det finns naturligtvis sommarhits som inte är populistiska. Populistisk musik är en genre för sig. Jag skulle nog vilja hävda att de flesta artister som dyker upp i och med Idol på TV4 gör populistisk musik.

Populistisk musik fördummar.

Bristande sunt förnuft

Andreas: Jag har alltid sett mig själv som en man med kattlika reflexer. Men eftertanke och sunt förnuft kan ibland hamna på efterkälken. Det sunda förnuftet valde att ta en kort paus under mitt träningspass i söndags.
Jag anlände till träningslokalen och blickade runt i lokalen. Grabbarna var samlade och tränaren utbrast att det skulle bli drabbning. Jag öppnade träningsväskan och fäste vant mina skydd kring benen och handskarna gled på. Jag delade ut ett par slag på säcken för att värma upp lederna. Sedan stod jag öga mot öga med min motståndare. Klockan ringde och matchen var igång. I sedvanlig ordning jagades jag runt i lokalen och blev slagen gul och blå. När första ronden var avklarad hade jag uppmärksammat att jag klivit snett med foten ett flertal gånger. Inget allvarligt, men ändå. Man borde ha reagerat.
Men inte Andreas. Nej, då. Jag skakade av mig de återkommande varningarna och påbörjade nästa rond.
Det smällde till i foten. Jag hörde smällen. Jag HÖRDE faktiskt en smäll i höger fot. Jag föll handlöst till marken, skrikandes som en falsksjungande kör-pojke. Jag vred mig i smärtor och jag är ganska säker på att jag såg ett vitt sken och en skäggprydd man, sneglandes på mig, bakom en guldfärgad grind.
Summan av kardemumman är att jag har en fot stor som en badboll och får inte anstränga mig förrän foten blir återställd. Men helt återställd kommer den aldrig att bli eftersom om man stukar sin fot kraftigt en gång så kommer man lätt att kunna göra det igen. Detta irriterar mig.
Det är allt jag har att säga om det.

Daniels musikaliska resa del 2.

Daniel:

Män med gitarrer. De har sett mycket skit, men också mycket kärlek. Och gitarren och den raspiga rösten är deras medium till att förmedla de starka känslor de känner. De gillar Dylan och Springsteen. De gillar svensk sommar och väldigt unga flickor. De bär gärna jeans och en sliten t-shirt. De festliga är att de kan vara allt från 18 till 70 år gamla, dessa trubadurer, men dom klär sig likadant och låter likadant. De kör samma klyschor. De är lika dåliga och tråkiga oavsett ålder.

Och jag hatar dom.

Härnäst: Del 3 i den musikaliska resan, modern soul.

Daniel musikaliska resa del 1

Daniel:

Musik jag hatar. Del 1: Reagge och dess avarter.

Reggae, dancehall, ska...fy fan. Artister som Sean Paul och Bob Marley driver mig till vansinne. Jag kan helt omöjligt relatera till denna typ av musik. Toasting torde vara det värsta sättet att uttrycka sig musikaliskt på. Baktakt är av ondo. Vad etter värre är att det är omåttligt populärt. Konstruktiv kritik? Tja...det är idiotisk musik och det verkar som att bara man toastar kan man vara hur banal som helst. "Subjektivt tyckande" är vad denna blog handlar om.

Följ med mig till del 2 i min musikaliska resa nästa gång: "Män med gitarrer"

Tja

Andreas:
Nyrenoverat slott. Tolvtusen våningar plus rymligt badkar.
Fina fisken!

Morgondjävlar

Daniel:

Jag hatar tidiga morgnar. Jag bör aldrig tvingas upp innan klockan 10 på morgonen. Det hade inte varit så illa om inte det vore för de morgonpigga. Om dom bara hade slutat med att skryta med hur pigga de är på tidiga morgnar så hade allt varit lite bättre. För ingenting är värre att höra när man är sur som en citron på morgonen än den morgonpigge som förklarar hur pigg den är.

Jag är rädd

Andreas: Jag vet att det finns många därute som reagerar i denna stund. Jag syftar på titeln på denna text. Men, ja. Jag är rädd och jag hatar det.
Som Ni kanske vet, eller inte vet, så har jag och min bror axlat ansvaret att driva den svenska industrin på högvarv. Det finns metall som behöver härdas, och härdas skall det. Det är ett tungt och svettigt jobb. Det är skitigt och leenden lämnar man utanför lokalen.
Och då kliver jag och min bror in på arenan...
Likt gladiatorer som slungar sina svärd mot vilda och utsvultna ringbrynjebeklädda björnar, härdar vi stål i ett hav av eld så att gnistorna sprutar som glödhett hagel mot våra kroppar.
Men jag kände ändå att jag ville bidra mer till Sveriges välfärd. Jag tog med mna funderingar in till arbetsledaren och påpekade detta. Jag menade på att kunna effektivisera arbetet så skulle jag kunna arbeta om nätterna.
Arbetsledaren tittade på mig förundrat. Efter en stunds tystnad så utbrast han, citat: Om det fanns fler som dig, så skulle världen vara en bättre plats. Slutcitat.
Jag höll med honom och vi schema-lade mina nya arbetstider. Så detta innebär att jag kommer att vara vaken när världen sover.

Men Andreas, din dumma, snygga man! Vad vill du komma till egentligen?, tänker Ni.
Jo, det ska jag berätta för Er.
Min mindre smarta bror, samt arbetskollega, påpekade att de som har jobbat natt har sett spöken. S-P-Ö-K-E-N!
Jag kan slåss mot tigrar med bakbundna händer. Jag kan springa runt jorden med endast en liter vatten till hands. Jag kan flyga till månen med en elvisp. Jag kan dansa Lambada (den förbjudna dansen). Men jag kan fan inte med spöken. Jag hatar spöken. Verkligen. Jag förstår mig inte på dem. Så att vi får väl se om jag blr vithårig efter inatt.
Gud vare mig nådig.

Den eviga förbannelsen

Daniel:

Jag avundas er enkla, vanliga människor. Livet lever sin gilla gång med er. Det tuffar framåt i maklig takt och det enda ni oroas för är huruvida grabbarna i Prison Break kommer att komma ut nån gång. Ur garderoben. För en lebensman som jag så finns andra, gravare problem att tackla. På eftermiddagen kan ibland en oklädsam trötthet sänka sig över en framstående estet som mig. Man slås av tanken att man kanske ska ta en liten lur. Dock om man är mig så är detta omöjligt. Då slår Förbannelsen till. Jag ska nu redogöra för vad som hände mig för ett par minuter sedan:

Jag lade mig stillsamt i min säng i syfte att sova i cirka 20 minuter. Efter kanske fyra minuter drar en granne igång stereon på hög volym i cirka 3 sekunder. Jag vaknar till av detta, svär och försöker somna om. Ytterligare minuter förflyter. Jag balanserar på sömnens rand. Dörrklockan ringer. En polsk dam står vid dörren och vill sälja undermålig konst. Jag avböjer och ger sängen en tredje chans. Telefonen ringer så snart jag lagt mig till rätta. Det är ingen i luren.

Så här är det VAREVIGA gång jag tar mig en lur. Jag har vart med om stereobattles mellan grannar runt min lägenhet. Jag har drabbats av tre hammare som börjar banka samtidigt i olika lägenheter. Ungar har dragit igång finalen på Skrikleken nedanför mitt fönster. Sumpiga tonåringar vrålar förbi på moped utan ljuddämpare.

Vilka makter är det som aldrig låter mig sova på eftermiddagen? Vad har jag gjort för att drabbas av Förbannelsen? Jag tvivlar på att jag någonsin kommer få svar på detta.

Ich bin zurück, apekreg!

Daniel:

Hej kids. Jag ber om ursäkt för min frånvaro och ber er samtidigt att sitta ner och lyssna noga. Se så!

Vårt land styr nu mera av ett gäng som vi kan kalla för Brackorna. Genrellt sett tycker Brackorna tycker att man ska avveckla Public Service för att öppna upp radio och TV för Den Fria Marknaden så folk får se på vad dom vill. Marknaden ska avgöra och på så sätt blir alla lyckliga! Daniel? Vad säger du? Jag säger PARADOX! MOTSÄGELSER! HUMBUG! Är det nåt som Brackorna hatar så är det likriktning. Att alla ska få det lika bra eller åtminstone lika dåligt. I alla fall har jag förstått det så. Vad händer om marknaden får bestämma mediautbudet? LIKRIKTNING! Individen drunknar i kollektivets träck! Är det så ni vill ha det? Det nya arbetarpartiet. I sanning! Gråsossar!

Eller?

Andreas:

"Och fåglarna sjöng de vackraste av färger. Med röda hjärtan och oskyldiga ögon. Så föddes idag. Men andetaget ersattes. Och så även dagen.
Skuggorna präglar nu och för evigt. Mörkret håll om mig, ty jag har ingen annan."

- Andrej Krashkow 1887-1949

Gym

Andreas: Solen sken och fåglarna sjöng. Varenda klisché fanns där. Jag vaknade upp och bestämde mig för att denna dag skulle jag kliva upp ur sängen. Så sant som det var sagt. Där stod jag på det gamla fina ekgolvet och insöp de möjligheter som denna dag kunde frambringa. Jag log utan att tänka på det. Det bara kom! Det var när jag stod framför badrumsspeglen, som jag såg mitt leende, och då började jag le åt det faktum att jag log! Ha ha ha. Ja, det var sannerligen en fin dag... Jag kände att varför inte bege mig till de atletiska lokalerna? Det var ett tag sen sist jag tränat, och denna dag hade alla förutsättningar att bryta detta mönster. Jag gled i min träningsoverall och sprang de två milen till gymmet. Efter denna uppvärmning så kände jag mig pepp för att ta mig an lite vikter och vajrar och börja svettas lite. Det var då som min annars så perfekta dag fick ett abrupt avslut....
Jag öppnade dörren och möttes av ljudet. Ja, det lät faktiskt som om samtliga personer i lokalen hade sex. Det stönades och skreks. Jag klev in i en porrfilm. Men samtliga personer där inne satt i olika delar av lokalen och trånade högt för sig själva. Vad är det med dessa maskiner som gör dem så upphetsade, undrade jag. Snabbt skyndade jag mig till en av dessa metallmonster för att dela upplevelsen.
Men det var inte alls skönt. Snarare tvärtom. Det var direkt obehagligt. Jag försökte stämma in i skriken för att på så sätt komma i stämning. Men det kändes bara dumt och påklistrat. Så jag insåg att jag aldrig kommer att uppnå den andliga njutningen i denna miljö.
Kul för dem. Inte fullt så kul för mig.

Crusie

Andeas: Vi delade tiden du och jag. Vi upplevde både de tunga dagarna, såväl så dessa fyllda av glädje. Likt naiva barn, med de bredaste av leenden, red vi upp på kullarna och erövrade världen. Vi ritade kartorna, Cruise.

De tog dig en kall dag och jag önskar bara att jag kunde fått chansen att försvara dig. Att försvara det vi hade. Men dagen var kall och jag skylde mig tanklöst under taket, med kaffet som ursäkt för min frånvaro. Nu finns du inte lägre hos mig, Cruise. Kullarna har blivit högre och benen orkar inte bära.

Jag vill bara dra fingrarna längs din ram en sista gång och säga att jag älskar dig.

The squid and the whale

Daniel har sett på en film:

Fantastiska recensioner! Otroliga skådeselarinsatset! En historia som berör! Oscar! Oscar! Oscar!

Så lät det om filmen The squid and the whale av Noah Baumbach när folk sett den. Du må tro att jag trodde att den skulle vara en riktig filmfest när jag kikade på den. Oj...oj...oj...nu undrar jag varför världens "konstnärliga" människor deltar i dessa hyllningar. The squid and the whale är dålig. Pang bom: Dålig. Men...den är gjord som att den skulle vara bra. Snyggt foto. Lite retro 80-talsmiljöer. Hip musik. Folklig skådis får spela komplicerad roll (Jeff Daniels). Cynisk, torr humor. Lite provocerande bilder. Ett slut som får en att "tänka efter". Ja, just det...men slutet fick mig att tänka:

"Va fan, det här var ju bara dåligt. Dåligt, dåligt. DÅLIGT!"

Filmjäveln är helt innehållslös. Lika ytlig som Armageddon eller Pearl Harbor. Detta är Pearl Harbor för intellektuella. Man skräddarsyr det som konstnärliga människor vill ha helt enkelt och skiter i innehållet. Jag kan tänka mig att studenter och djupa människor över hela jordklotet tycker att den här filmen är ett mästerverk enbart för att det ska man tycka om man är en student eller intellektuell person. Men jag låter mig inte luras. Att gilla The squid and the whale betyder inte att du är smartare och djupare än andra...nej...det innebär att du är lättlurad och dum.

Falska, falska Människa!

Andreas: Det finns få saker i livet som jag föraktar mer än människor som horar för den där fördelen. Jag är en benhård anhängare av skoggshuggar-typen. Du vet; han/hon som biter ihop och bara gör det som skall göras, bara för att det ska göras. Inget gnäll. Inga protester. Det görs eller så faller man död till marken av utmattning. Men man faller tyst och dör stilla.
Nu vill inte jag ge Er en bild av mig som en sådan person. Nej, jag är långt ifrån det. Jag må ha en fysik som en ung svarvad skogshuggare, men jag skriker av rädsla för svenska husspindlar. Jag ringer värden om det väsnas efter klockan tio. Och jag... ja, jag gnäller ganska mycket över hur dåliga andra människor är. (Tilläggas bör att dessa männiksor är fan inte riktigt kloka).
Men jag horar fan inte. Tolka mig inte fel nu bröder och systrar. Jag menar inte de hororna som sliter gatorna för sitt leverbröd. Nej jag menar just de som faktiskt har det bra men gör det ändå. För att klättra lite högre på stegen.
Jag känner mig tvungen att ge Er, mina kära läsare, ett mycket slående exempel på detta vanvettiga beteende:

Jag kände att jag behövde en paus från jobbet. Jag ställde mig upp och på ett artigt sätt påpekade detta till mina kollegor. De verkade inte bry sig, så jag satt på mig mitt plommonstop, fattade käppen i höger hand och lät mina nyputsade skor dansa mig ut i korridoren och ner för trapporna. Med muntra steg steppade jag ner för trottoaren och hjälpte både en och två gamla damer över gatan. Jag såg då en gränd och kände mig lysten för ett litet äventyr. En liten klackspark i luften och iväg for jag!
Döm av min förvåning härnäst. Föga anade jag att denna lilla strapats i all korthet och munterhet skulle förvandlas till ett plågat och infekterat minne i min hjärna.
Där satt tre män i kostym och lika många kvinnor på en trappa. De syntes långa vägar att dessa människor arbetade på ett kontor. Antagligen det kontor som började där trapporna slutade. Där satt 6 fullvuxna människor och kittlade varandra, skrattandes.

Vad nu, Andreas, din dumma snygga man. Vad är det för fel i det? Varför frågade du inte dem om du fick vara med? Detta lät ju mysigt!

Det ska jag svara på. Därför att framför dessa skrattande och livliga människor gick en man runt på huk med en kamera och fotograferade deras upptåg. Han var rätt framför dem och dessa banal idioter skrattade inte åt varandras lekfullhet. De skapade roliga och spontana kort till deras företag. Antagligen företagets hemsida. Horor! Horor är vad de är och de borde straffas för att smutsa ner ett yrke på det sättet. Deras miner och falska skratt. Fy, fan. Jag menar det verkligen. Det var vidrigt. Jag sänkte huvudet. Inga fåglar sjöng mer den dagen.

TV 4

Andreas: Jag kommer att rikta in mig på tv4:s nyhetssändningar i detta inlägg. För om jag skulle diskutera all idioti som tv 4 presenterar för sina tittare så skulle jag skriva lika många sidor, som de har skapat program.
Om Ni har sett filmen som Michael Moore har gjort om de där barnen som kommer över bössor och leker Pang-Pang med andra barn, så minns ni säkert att han tar upp ämnet rädsla och hur myndigheterna spelar på detta för att ge sig själva utrymme att spöa alla skurkar som finns överallt... Kanske i ditt hus med....
TV4 använder sig av precis samma koncept. De använder ord som inte har någonting med situtaionen att göra.
Låtom mig ge eder ett exempel: Repotaget handlade om att konkurrensen mellan gratistidningarna som ges ut runt om i Sverge, som metro, har blivit större.
TV4 säger då uttryckligen att konkurrensen mellan gratistidningarna i Sverige har blivit allt blodigare.
Allt blodigare?! Vad fan betyder det? Bär de metro-anställda maskingevär? I så fall har de skjutit en eller flera av sina konkurrenter? Eller kanske rent utav genomfört avrättningar. Något hemskt måste ju ha inträffat eftersom det har blivit allt blodigare. Men när metro har tagit hand om sina konkurrenter, kommer de ge sig på oss då? Kommer de att döda oss alla?! Fan, jag behöver ocskå ett skjutvapen.

TV4:s nyhetssändningar är ett skämt, och de som tar det hela på allvar borde bli en konkurrent till Metro.

Koblicken

Andreas: Vi har haft både en och två människor på besök denna sommar. Detta är inte att förakta. Det har snarare varit trevligt. Man kan prata med människor som kommer på besök. Eftersom dessa människor inviteras, har man redan en relation sedan ett tidigare tillfälle i livet, och genom detta har man ett visst grundlag för vidare dialog.

Det jag hatar är när man ska lämna in en defekt vara (i detta fall en luftmadrass) och hoppas kunna byta ut denna mot en mindre defekt, eller i alla fall funktionsduglig.
Då såg jag henne. Eller henne vet jag inte. Jag närmade mig ett objekt som verkade vara ett levande väsen. Det rörde på sig enligt ett icke symetriskt mönster och verkade medveten om de handlingar detta utförde. Men för varje steg jag närmade mig detta så kände jag mig kallare och allt mer trött. Jag kände icke förklarbar ångest och började kallsvettas längs ryggen. Jag kände mig inte trygg. Färgerna mattades ut till en grå och svart nyans
Jag ville vända om. Men vad skulle mina vänner sova på? Ett kallt golv. Nej, sade jag till mig själv. Du reagerar irrationellt, Andreas. Det är din rätt att byta ut denna defekta vara.
Jag samlade mod och trädde in i mörkret. Inga fåglar sjöng.
Och mina vänner, det som mötte mig var det värsta en levande varelse kan möta. Koblicken. Det kallas så eftersom denna blick påminner vagt om en ko som tuggar gammalt smaklöst halm.
Koblicken är en blick så kall och livlös. Det suger ur en person dess vilja. Det är liksom hängande ögon som inte ens verkar titta PÅ en. Den ser igenom en. Det är inte att den ser igenom ens lögner och kan skåda sanningen. Nej, nej. Det är en blick som inte ens verkar uppfatta att du existerar. Det är en blick så ointresserad, och uppenbart befriad från all sans och intelligens. Det är som om man tvingar upp ögonlocken på en person i resperator.

Jag sa ett par ord och försökte se upprörd ut. Jag såg livrädd ut och insåg detta. Sedan vände jag om och kastade madrassen. Jag fick inte mina pengar tillbaka. Jag togs ifrån min värdighet. Ja, det finns ingen motpol till detta praktfiasko som kan rättfärdiga detta, men för Er som aldrig upplevt dessa människor och den kraft de besitter, så kommer ni aldrig kunna förstå.

Kläderna gör mannen

Daniel:

På JC kan man köpa en sliten t-shirt med ett rockband som inte finns. Vad står man för om man bär en sån tröja?

"Jag gillar snygga grejer men de får inte betyda nåt"?

"Jag vill gärna se ut som en sliten rockers men jag gillar inte alls musiken eller att slita ut kläderna på riktigt"?

"Jag vill vara någon annan" ?

"Jag finns inte, jag är en klädhängare"?

Ytlighet är dominerande i samhället idag. Folk definierar sig med kläderna och prylarna man har. Din personlighet skapas av andra. Hur mår du? Måste du kolla upp svaret gentemot JC, MTV eller Klick? Då mår du inte bra.

Kvick lista!

Daniel:

Jag listar en snabb lista på saker jag hatar som är lite svårförklarliga. Kanske är jag en sociopat som behöver vård?

-Smaskande
-Personer som säger "yogart" istället för "yogurt"
-Folk som skrapar med besticken i sin tomma matlåda av plast i jakt på de sista matsmulorna
-Snarkningar
-Motorfanatiker
-Märkesbögeri
-Radiopratare på reklamradio. DÖD ÅT DOM!
-Folk
-Aftonbladet
-Expressen
-Politisk korrekthet som saknar saklig grund annan än att det är politiskt korrekt
-Folk som frågar mig hur det är utan att verkligen mena det
-Folk som inte gillar katter för att dom är "lömska"
-Massproducerad individualitet

Tack för mig. Glad midsommar.

De finns överallt!

Andreas: Jag förstår inte. Ok, mina åsikter är knivskarpa, eftertänksamma och framförallt objektiva. Jag har ett vidsynt sinne och kollar hellre faktan två gånger för mycket, hellre än att missta mig och framstå som fördömsfull. Det är ett faktum. Jag tänker först och skjuter sedan, men lyckas ändå att dra revolvern snabbare än min egen skugga. Gör det mig till en bra människa? Ja, det gör det. Gör det mig till en hjälte? Ja, det vill jag påstå med säkerhet, och många med mig kan instämma i detta. Det är ett faktum. Jag kan ordna signaturer som styrker detta. Men gör det mig till en gud? Nja. Det är väl att ta i. Jag må se ut som Apollon, med en vilja som Afrodite. Mitt intellekt kan jämföras med Zeus och min styrka överstiger Tor.
Men det som irriterar mig så mycket är att så fort en person, som jag, träder upp på scenen för att leverera mitt budskap till massan, så är problemet just att det är massan som är mina åhörare. Jag vet vad Ni tänker: "Andreas, din dumma snygga karl, utan massan så skulle du tala för en tom sal!" Det är förvisso sant. Och jag tvingas erkänna att ibland skulle jag önska att så var fallet. Men kan jag hjälpa att mina pedagogiska och samtidigt fullkomligt logiska inlägg skapar en hysteri efter mer kunskap? Kan jag hjälpa att jag säger rätt saker? Kanske på en djupt rotad nivå inom mig så önskar jag att lära ut. Jag vill bilda massan. Jag vill uppfostra mina barn.
Men som jag nämnde ovan så är det massan som är problemet. Min brors och min högst privata elektroniska dagbok som vi har skrivit i här på sidan, har kommit till allmänhetens kännedom. Och nu finns de överallt. Sliter i mig, ställer de mest dumma frågor som inte ens är bevärdigat ett svar. Jag har till och med fått skrivit autografer och poserat likt en apa på zoo framför kamerors blixtar. Jag tvingades av ekonomiska anledningar att arbeta i en högst offentlig plats, men det arbetet var inte längre möjligt p.g.a. hysterin runt mig. Jag var tvungen att söka mig under jord. Fred blev till krig och ödmjukelse blev till vardag. Ibland önskar jag att jag vore som Er, så att jag kunde undvika att förstå. Ignoransens välsignels undgick mig. Jag tvingas vandra i ljuset.

(Hon sa att pistolen i väskan var laddad)