Eller?

Andreas:

"Och fåglarna sjöng de vackraste av färger. Med röda hjärtan och oskyldiga ögon. Så föddes idag. Men andetaget ersattes. Och så även dagen.
Skuggorna präglar nu och för evigt. Mörkret håll om mig, ty jag har ingen annan."

- Andrej Krashkow 1887-1949

Gym

Andreas: Solen sken och fåglarna sjöng. Varenda klisché fanns där. Jag vaknade upp och bestämde mig för att denna dag skulle jag kliva upp ur sängen. Så sant som det var sagt. Där stod jag på det gamla fina ekgolvet och insöp de möjligheter som denna dag kunde frambringa. Jag log utan att tänka på det. Det bara kom! Det var när jag stod framför badrumsspeglen, som jag såg mitt leende, och då började jag le åt det faktum att jag log! Ha ha ha. Ja, det var sannerligen en fin dag... Jag kände att varför inte bege mig till de atletiska lokalerna? Det var ett tag sen sist jag tränat, och denna dag hade alla förutsättningar att bryta detta mönster. Jag gled i min träningsoverall och sprang de två milen till gymmet. Efter denna uppvärmning så kände jag mig pepp för att ta mig an lite vikter och vajrar och börja svettas lite. Det var då som min annars så perfekta dag fick ett abrupt avslut....
Jag öppnade dörren och möttes av ljudet. Ja, det lät faktiskt som om samtliga personer i lokalen hade sex. Det stönades och skreks. Jag klev in i en porrfilm. Men samtliga personer där inne satt i olika delar av lokalen och trånade högt för sig själva. Vad är det med dessa maskiner som gör dem så upphetsade, undrade jag. Snabbt skyndade jag mig till en av dessa metallmonster för att dela upplevelsen.
Men det var inte alls skönt. Snarare tvärtom. Det var direkt obehagligt. Jag försökte stämma in i skriken för att på så sätt komma i stämning. Men det kändes bara dumt och påklistrat. Så jag insåg att jag aldrig kommer att uppnå den andliga njutningen i denna miljö.
Kul för dem. Inte fullt så kul för mig.

Crusie

Andeas: Vi delade tiden du och jag. Vi upplevde både de tunga dagarna, såväl så dessa fyllda av glädje. Likt naiva barn, med de bredaste av leenden, red vi upp på kullarna och erövrade världen. Vi ritade kartorna, Cruise.

De tog dig en kall dag och jag önskar bara att jag kunde fått chansen att försvara dig. Att försvara det vi hade. Men dagen var kall och jag skylde mig tanklöst under taket, med kaffet som ursäkt för min frånvaro. Nu finns du inte lägre hos mig, Cruise. Kullarna har blivit högre och benen orkar inte bära.

Jag vill bara dra fingrarna längs din ram en sista gång och säga att jag älskar dig.

The squid and the whale

Daniel har sett på en film:

Fantastiska recensioner! Otroliga skådeselarinsatset! En historia som berör! Oscar! Oscar! Oscar!

Så lät det om filmen The squid and the whale av Noah Baumbach när folk sett den. Du må tro att jag trodde att den skulle vara en riktig filmfest när jag kikade på den. Oj...oj...oj...nu undrar jag varför världens "konstnärliga" människor deltar i dessa hyllningar. The squid and the whale är dålig. Pang bom: Dålig. Men...den är gjord som att den skulle vara bra. Snyggt foto. Lite retro 80-talsmiljöer. Hip musik. Folklig skådis får spela komplicerad roll (Jeff Daniels). Cynisk, torr humor. Lite provocerande bilder. Ett slut som får en att "tänka efter". Ja, just det...men slutet fick mig att tänka:

"Va fan, det här var ju bara dåligt. Dåligt, dåligt. DÅLIGT!"

Filmjäveln är helt innehållslös. Lika ytlig som Armageddon eller Pearl Harbor. Detta är Pearl Harbor för intellektuella. Man skräddarsyr det som konstnärliga människor vill ha helt enkelt och skiter i innehållet. Jag kan tänka mig att studenter och djupa människor över hela jordklotet tycker att den här filmen är ett mästerverk enbart för att det ska man tycka om man är en student eller intellektuell person. Men jag låter mig inte luras. Att gilla The squid and the whale betyder inte att du är smartare och djupare än andra...nej...det innebär att du är lättlurad och dum.

Falska, falska Människa!

Andreas: Det finns få saker i livet som jag föraktar mer än människor som horar för den där fördelen. Jag är en benhård anhängare av skoggshuggar-typen. Du vet; han/hon som biter ihop och bara gör det som skall göras, bara för att det ska göras. Inget gnäll. Inga protester. Det görs eller så faller man död till marken av utmattning. Men man faller tyst och dör stilla.
Nu vill inte jag ge Er en bild av mig som en sådan person. Nej, jag är långt ifrån det. Jag må ha en fysik som en ung svarvad skogshuggare, men jag skriker av rädsla för svenska husspindlar. Jag ringer värden om det väsnas efter klockan tio. Och jag... ja, jag gnäller ganska mycket över hur dåliga andra människor är. (Tilläggas bör att dessa männiksor är fan inte riktigt kloka).
Men jag horar fan inte. Tolka mig inte fel nu bröder och systrar. Jag menar inte de hororna som sliter gatorna för sitt leverbröd. Nej jag menar just de som faktiskt har det bra men gör det ändå. För att klättra lite högre på stegen.
Jag känner mig tvungen att ge Er, mina kära läsare, ett mycket slående exempel på detta vanvettiga beteende:

Jag kände att jag behövde en paus från jobbet. Jag ställde mig upp och på ett artigt sätt påpekade detta till mina kollegor. De verkade inte bry sig, så jag satt på mig mitt plommonstop, fattade käppen i höger hand och lät mina nyputsade skor dansa mig ut i korridoren och ner för trapporna. Med muntra steg steppade jag ner för trottoaren och hjälpte både en och två gamla damer över gatan. Jag såg då en gränd och kände mig lysten för ett litet äventyr. En liten klackspark i luften och iväg for jag!
Döm av min förvåning härnäst. Föga anade jag att denna lilla strapats i all korthet och munterhet skulle förvandlas till ett plågat och infekterat minne i min hjärna.
Där satt tre män i kostym och lika många kvinnor på en trappa. De syntes långa vägar att dessa människor arbetade på ett kontor. Antagligen det kontor som började där trapporna slutade. Där satt 6 fullvuxna människor och kittlade varandra, skrattandes.

Vad nu, Andreas, din dumma snygga man. Vad är det för fel i det? Varför frågade du inte dem om du fick vara med? Detta lät ju mysigt!

Det ska jag svara på. Därför att framför dessa skrattande och livliga människor gick en man runt på huk med en kamera och fotograferade deras upptåg. Han var rätt framför dem och dessa banal idioter skrattade inte åt varandras lekfullhet. De skapade roliga och spontana kort till deras företag. Antagligen företagets hemsida. Horor! Horor är vad de är och de borde straffas för att smutsa ner ett yrke på det sättet. Deras miner och falska skratt. Fy, fan. Jag menar det verkligen. Det var vidrigt. Jag sänkte huvudet. Inga fåglar sjöng mer den dagen.

TV 4

Andreas: Jag kommer att rikta in mig på tv4:s nyhetssändningar i detta inlägg. För om jag skulle diskutera all idioti som tv 4 presenterar för sina tittare så skulle jag skriva lika många sidor, som de har skapat program.
Om Ni har sett filmen som Michael Moore har gjort om de där barnen som kommer över bössor och leker Pang-Pang med andra barn, så minns ni säkert att han tar upp ämnet rädsla och hur myndigheterna spelar på detta för att ge sig själva utrymme att spöa alla skurkar som finns överallt... Kanske i ditt hus med....
TV4 använder sig av precis samma koncept. De använder ord som inte har någonting med situtaionen att göra.
Låtom mig ge eder ett exempel: Repotaget handlade om att konkurrensen mellan gratistidningarna som ges ut runt om i Sverge, som metro, har blivit större.
TV4 säger då uttryckligen att konkurrensen mellan gratistidningarna i Sverige har blivit allt blodigare.
Allt blodigare?! Vad fan betyder det? Bär de metro-anställda maskingevär? I så fall har de skjutit en eller flera av sina konkurrenter? Eller kanske rent utav genomfört avrättningar. Något hemskt måste ju ha inträffat eftersom det har blivit allt blodigare. Men när metro har tagit hand om sina konkurrenter, kommer de ge sig på oss då? Kommer de att döda oss alla?! Fan, jag behöver ocskå ett skjutvapen.

TV4:s nyhetssändningar är ett skämt, och de som tar det hela på allvar borde bli en konkurrent till Metro.

Koblicken

Andreas: Vi har haft både en och två människor på besök denna sommar. Detta är inte att förakta. Det har snarare varit trevligt. Man kan prata med människor som kommer på besök. Eftersom dessa människor inviteras, har man redan en relation sedan ett tidigare tillfälle i livet, och genom detta har man ett visst grundlag för vidare dialog.

Det jag hatar är när man ska lämna in en defekt vara (i detta fall en luftmadrass) och hoppas kunna byta ut denna mot en mindre defekt, eller i alla fall funktionsduglig.
Då såg jag henne. Eller henne vet jag inte. Jag närmade mig ett objekt som verkade vara ett levande väsen. Det rörde på sig enligt ett icke symetriskt mönster och verkade medveten om de handlingar detta utförde. Men för varje steg jag närmade mig detta så kände jag mig kallare och allt mer trött. Jag kände icke förklarbar ångest och började kallsvettas längs ryggen. Jag kände mig inte trygg. Färgerna mattades ut till en grå och svart nyans
Jag ville vända om. Men vad skulle mina vänner sova på? Ett kallt golv. Nej, sade jag till mig själv. Du reagerar irrationellt, Andreas. Det är din rätt att byta ut denna defekta vara.
Jag samlade mod och trädde in i mörkret. Inga fåglar sjöng.
Och mina vänner, det som mötte mig var det värsta en levande varelse kan möta. Koblicken. Det kallas så eftersom denna blick påminner vagt om en ko som tuggar gammalt smaklöst halm.
Koblicken är en blick så kall och livlös. Det suger ur en person dess vilja. Det är liksom hängande ögon som inte ens verkar titta PÅ en. Den ser igenom en. Det är inte att den ser igenom ens lögner och kan skåda sanningen. Nej, nej. Det är en blick som inte ens verkar uppfatta att du existerar. Det är en blick så ointresserad, och uppenbart befriad från all sans och intelligens. Det är som om man tvingar upp ögonlocken på en person i resperator.

Jag sa ett par ord och försökte se upprörd ut. Jag såg livrädd ut och insåg detta. Sedan vände jag om och kastade madrassen. Jag fick inte mina pengar tillbaka. Jag togs ifrån min värdighet. Ja, det finns ingen motpol till detta praktfiasko som kan rättfärdiga detta, men för Er som aldrig upplevt dessa människor och den kraft de besitter, så kommer ni aldrig kunna förstå.

Kläderna gör mannen

Daniel:

På JC kan man köpa en sliten t-shirt med ett rockband som inte finns. Vad står man för om man bär en sån tröja?

"Jag gillar snygga grejer men de får inte betyda nåt"?

"Jag vill gärna se ut som en sliten rockers men jag gillar inte alls musiken eller att slita ut kläderna på riktigt"?

"Jag vill vara någon annan" ?

"Jag finns inte, jag är en klädhängare"?

Ytlighet är dominerande i samhället idag. Folk definierar sig med kläderna och prylarna man har. Din personlighet skapas av andra. Hur mår du? Måste du kolla upp svaret gentemot JC, MTV eller Klick? Då mår du inte bra.

Kvick lista!

Daniel:

Jag listar en snabb lista på saker jag hatar som är lite svårförklarliga. Kanske är jag en sociopat som behöver vård?

-Smaskande
-Personer som säger "yogart" istället för "yogurt"
-Folk som skrapar med besticken i sin tomma matlåda av plast i jakt på de sista matsmulorna
-Snarkningar
-Motorfanatiker
-Märkesbögeri
-Radiopratare på reklamradio. DÖD ÅT DOM!
-Folk
-Aftonbladet
-Expressen
-Politisk korrekthet som saknar saklig grund annan än att det är politiskt korrekt
-Folk som frågar mig hur det är utan att verkligen mena det
-Folk som inte gillar katter för att dom är "lömska"
-Massproducerad individualitet

Tack för mig. Glad midsommar.

De finns överallt!

Andreas: Jag förstår inte. Ok, mina åsikter är knivskarpa, eftertänksamma och framförallt objektiva. Jag har ett vidsynt sinne och kollar hellre faktan två gånger för mycket, hellre än att missta mig och framstå som fördömsfull. Det är ett faktum. Jag tänker först och skjuter sedan, men lyckas ändå att dra revolvern snabbare än min egen skugga. Gör det mig till en bra människa? Ja, det gör det. Gör det mig till en hjälte? Ja, det vill jag påstå med säkerhet, och många med mig kan instämma i detta. Det är ett faktum. Jag kan ordna signaturer som styrker detta. Men gör det mig till en gud? Nja. Det är väl att ta i. Jag må se ut som Apollon, med en vilja som Afrodite. Mitt intellekt kan jämföras med Zeus och min styrka överstiger Tor.
Men det som irriterar mig så mycket är att så fort en person, som jag, träder upp på scenen för att leverera mitt budskap till massan, så är problemet just att det är massan som är mina åhörare. Jag vet vad Ni tänker: "Andreas, din dumma snygga karl, utan massan så skulle du tala för en tom sal!" Det är förvisso sant. Och jag tvingas erkänna att ibland skulle jag önska att så var fallet. Men kan jag hjälpa att mina pedagogiska och samtidigt fullkomligt logiska inlägg skapar en hysteri efter mer kunskap? Kan jag hjälpa att jag säger rätt saker? Kanske på en djupt rotad nivå inom mig så önskar jag att lära ut. Jag vill bilda massan. Jag vill uppfostra mina barn.
Men som jag nämnde ovan så är det massan som är problemet. Min brors och min högst privata elektroniska dagbok som vi har skrivit i här på sidan, har kommit till allmänhetens kännedom. Och nu finns de överallt. Sliter i mig, ställer de mest dumma frågor som inte ens är bevärdigat ett svar. Jag har till och med fått skrivit autografer och poserat likt en apa på zoo framför kamerors blixtar. Jag tvingades av ekonomiska anledningar att arbeta i en högst offentlig plats, men det arbetet var inte längre möjligt p.g.a. hysterin runt mig. Jag var tvungen att söka mig under jord. Fred blev till krig och ödmjukelse blev till vardag. Ibland önskar jag att jag vore som Er, så att jag kunde undvika att förstå. Ignoransens välsignels undgick mig. Jag tvingas vandra i ljuset.

(Hon sa att pistolen i väskan var laddad)

Import av idioti

Daniel:

Jag sitter en eftermiddag och zappar lite förstrött framför min TV. Jag har inget större hopp om att något jättetoppen ska visas vid denna tidpunkt. Hux flux så noterar jag något. På tre av kanalerna visas pratshower. Inget speciellt, tänker du. Jodå. De är alla tre amerikanska pratshower. TV3 visar Oprah, TV4 visar Tyra Banks show och Kanal 5 visar Ellen. Eller om det var tvärtom. Hursomhelst, vad innebär nu detta? Jo, dessa shower är riktade mot amerikanska kvinnor som tillhör den övre medelklassen. Utan att tänka på det så kablas deras värderingar och synsätt rätt in i våra vardagsrum. En hård och tuff kille som jag kan fnysa lite coolt åt det hela, ta en cigg, vrida upp volymen på stereon och avsluta min grogg. Men pöbeln då? Hur reagerar den?

Hörsamma min teori:

USA är ett land som är byggt på ohejdad konsumtion. När alla behov är tillfredsställda skapas nya. Sverige har inte kommit lika långt i denna utveckling men vi jobbar så snabbt vi kan. Vad är det man får se i dessa pratshower? Och på MTV Cribs? Och Sweet Sixteen? Svinrika människor som vill ha mer. Som skryter om sina massiva garderober, stora som hangarer. Vi ser femtonåringar som KRÄVER att få en SUV i sextonårspresent. Kort sagt: Lycka mätt i pengar. Vulgära monument över framgång. Monument med bäst före datum, ty allt måste vara av senaste modell. Nu kanske inte dessa bilder påverkar den vuxna delen av befolkningen i Sverige så där jättemycket. Men kidsen, du vet tonåringarna. Tonåringarna med sina outvecklade hjärnor som gör att de inte kan tänka speciellt kritiskt utan gör att de tror att de vet allt som är värt att veta. Tonåringarna som är den köpstarkaste gruppen i samhället. Ser de att dessa TV-program är skådespel? Ett skådespel som uppmuntrar konsumtion baserad på avundsjuka istället för behov? Girighet istället för nödvändighet? Tror inte det, va? Dags att införa momentet "kritiskt tänkande" i skolorna nu? Japp. Ett vaccin mot idiotin.

Piss-spel

Andreas: OK. Jag är full.
Men...
Buzz, Ni vet det där käcka frågespelet med de fräcka kommentarerna från den animerade spelledaren. Ja, Ni vet.
Jag har ett och annat att säga om det där jävla tillägspelet buzz - musicquiz.
Jävla skitspel. 300 spänn åt helvete! Bara oljud och annat kommersiellt skit. Hatar hela tanken bakom att utveckla ett spel som berömmer spelare som kan saker som borde föraktas.
Brinna bör det, innan smittan sprids. Jag snackar skadebegränsning, mina vänner. Detta är ett satans otyg som inte borde finnas. Ett missfoster som matas av idiotins uppskattning.
Vill Ni ha ett exempel? Jag kommer inte att ge Er ett exempel. Varför?, undrar Ni. Eftersom jag redan nu ha tagit mitt spadtag för att hindra smittans frammarsch, säger jag.


Idiotins stämma är blott åhörarens farsot. Tig stämman till döds, mina brödrer och systrar. Tystnaden dödar uppmärksamheten. Låtom stillheten skapa balansen som vi alla behöver, trotsom det att mängden icke bättre anar. Men de veta icke bättre, och tas hand om bör de, innan övertaget blir deras. Och med detta ignoransen.
Mina vänner, lyft Er knutna näve i luften och visa vägen för de som vandrar i blindo. De vilseledda behöver oss mer än någonsin, trots att deras tungor säger annat. Styrkan finns. Bara viljan är ett måste, men ge världen en flyktig blick så finner vi den. Ge aldrig upp. Aldrig.
- William Souroy (1878-1952)


PS: Jag är inte en dålig förlorare. Jag är en realist. DS.

Schlagerfestivalen

Andreas:
Detta är inte mitt inlägg, utan snarare ett citat från min flickvän. Vi låg och såg på tv. Eller, ja... Hon låg och såg på schlagerfestivalen och jag råkade gå förbi tv:n i jakt på någonting ätbart, alternativt leksaker. Då påpekade Therése att snart skulle Sveriges bidrag, Carola, ställa sig på scenen. Therése följde sedan upp sin anmärkelse med orden:

Jag hoppas att hon fastnar i fläkten och blir till småbitar. Sedan äter bögarna upp henne.

Jag behöver inte följa upp detta med en fräck kommentar eller en slutkläm. Orden är tydliga, och jag lämnar det så.

Reklamavbrott!

Daniel:

Hur tänker Pepsi och Coca Cola med sina idiotiska reklamer? Reklamer som är helt ologiska och totalt befriade från all form av intelligens och humor. "Bambocha", "Dont push the button" och "It's ok. There's no sugar". Ni vet vad jag talar om, och tror er kanske veta vart jag vill komma. Bojkott? Nepp. Död åt dom som gjort reklamfilmerna. Helst genom användandet av ett trubbigt föremål. Mata sedan jättebläckfiskar med reklammakarnas lik. Leta sedan upp jättebläckfiskens avföring på havets botten och skicka den till Pepsi och Coca Cola som en varning. Sluta gör dumma reklamer. Folk köper er skit ändå.

Upprepande pojkar

Andreas: De finns överallt. Dessa produkter. Dessa vinstmaskiner som suger ur ungdomen dess intellekt. Jag pratar om pojkband...

Jag vet. Nu kommer Ni att säga "Alla vet väl att pojkband är mesiga. Alla hatar dem, din dumma, snygga man!"
Men jag hatar dem verkligen, verkligen. Jag tvingas lyssna på dessa hjärnlösa, falska och manipulerande killar dag ut och dag in på min arbetsplats. Jag kan påstå att jag har blivit ganska insatt i detta koncept. De saker som de sjunger om, med sina kvinnoliknande stämmor, är mycket dramatiskt och laddat. Pojkarna tycks lägga ner mycket energi i varje ton de tar, och därav blir det på sätt och vis väldigt övertygande och kraftfulla ord. De säljer skivor som smör i solsken.
Tillåt mig att ge Er ett par exempel på vad de verkligen säger:

You make me so high, that I can fly.
I will always love you
You take me to heaven

Sjunger de verkligen om kvinnan i sitt liv? I så fall. Sjunger de alla om samma kvinna? Om så är fallet så vill jag ifrågasätta kvinnan och dessa herrar. Om vi utgår från det faktum att hon får personer så pass förälskade att de flyger av lycka samt att kärleken kommer att vara för evigt. så innebär detta att fem vuxna män sjunger en sång om denna kvinna. Fem män som delar på en kvinna? Hon gör det uppenbarligen ganska snyggt, om hon inleder förhållanden med ett flertal män och får dem att flyga av lycka, men har hon ingen moral?
Om man ser det ur männens vinkel så blir det inte så mycket bättre heller. Fem killar som sjunger hur de tillsammans har fixat denna oskyldiga flicka, och gör hån av henne genom att ge ut en skiva om sina bedrifter.
Men man skulle å andra sidan kunna se saken ur en tredje vinkel. De sjunger om det som de blir tillsagda om av producenten, utan något som helst ifrågasättande om vad de faktiskt säger. De sjunger en massa skit och massan köper det med hull och hår. Det är en fördummande produkt, och de säljer sina själar till högstbjudande. Jag hatar verkligen konceptet kring pojkband och det borde vara lika förbjudet som allt annat som skadar människor. Staten borde verkligen ingripa i detta ärende. Men de är antagligen upptagna med att köpa skivorna till sina tonårsdöttrar.

International update

Daniel:

This is for our vast international audience.

This blog deal with things that Andreas and Daniel hates. The language we use is swedish. The things so far that we have hated are: people, clowns, goths, giant centipedes, work, people who hum, trendy adolecents, groups of people, people at the cinema...well...to sum things up: We dont like people much. Or giant centipedes.

Då var det dags igen då

Daniel:

Dags igen för vad? Jo, du lilla vän: Dags för att spy galla över mänskligheten igen!

Sätt dig ned i vilken stad som helst i ett café eller en bänk på en gata. Betrakta människorna. Håll ett särskilt öga på kidsen. Ja du vet, dom där rebelliska tonåringarna som alltid går sin egen väg. Dom som klär sig som varandra. Dom som klär sig som dom på TV och som skyltdockorna i skyltfönstret. Den upproriska ungdomen som vägrar lyda de dumma vuxna. Den upproriska ungdomen med sin tuffa attityd och sina tuffa kläder skapade och sålda av de dumma vuxna. Den oregerliga ungdomen som köper allt som de dumma vuxna paketerar i hipp marknadsföring riktad direkt in i det tomma hålrum som hjärnan på dessa tonåringar skulle sitta. Dessa förbannade jävla kretiner som hånar civilisationen genom att bete sig som de apflockar vi stammar från. Hur långt har vi kommit i civilisationsprocessen när vi apar efter varandra som babianer?

Skillnaden mellan att följa storföretagens minsta vink och att lukta varandra i arslet som apor är hårfin. Hade MTV haft en "smell your ass"-kampanj hade du förmodligen fått se den urtida savannens mindre bedårande ritualer uppspelade rätt inför dina ögon där du sitter i ditt café eller din parkbänk.

Pinsam tystnad med det obgligatoriska oljudet

Andreas: Pang! Pang! Pang! Du är död! Och du! Och du! Hacka! Slå! Lemlästa!

Där sitter jag på biografen med vidöppna ögon och tittar på reklamfilmerna. Jag är glad, uppspelt och hoppfull till att filmen som jag har investerat en ansenlig summa pengar i, kommer att vara tillfredställande. Jag skrattar till. Det var en tokig farbror som gjorde reklam för ett tuggummi. Det var inte speciellt kul egentligen, men är man i denna mys-stämning så kommer man på sig ofta att le lite så där ibland... Biografen fylls med människor och snask. Människor ler och ursäktar sig för att man får lov att släppa förbi dem till sina säten. Det gör inget. Jag ler tillbaka. Alla får plats!
Några tonåringar pratar i mun på varandra om hur läskig filmen kommer att bli. Jag lyssnar och skrattar lite busigt för mig själv, över de faktum att jag är är lika spänd.
Så släcks ljusen och gardinerna vidgas ytterligare. Alldeles strax börjar det...
Jag inbillade mig att det var filmen som började. Så var icke fallet. Filmen kom i andra hand. De verkliga aktörerna är pöbeln till publik och deras läten. Fascinerande, men ack så hatiskt. De låter konstant. Om inte deras stämmor ljuder så är det konfektyr som sugs på eller krossas med tänderna. Om detta tar slut så grävs det i popcorn ur påsen. DET GRÄVS I POPCORNPÅSEN! Varför i helvete måste man gräva efter popcorn? Räcker det inte med att ta från det översta lagret? Det är väl inte så att ett popcorn skiljer sig från det andra? Jag tror att ett pepsi-challenge med popcornen skulle styrka mitt antagande. Och så ska det snackas. Jag tror inte att de snackar med varandra. Jag tror att publiken pratar med publiken. De vill att vi ska veta vad de tänker på. Att de förstår filmen. Att butlern faktiskt är mördaren.
Men det enda de bevisar, som mänskligheten alltid tycks göra, är att de är idioter.

Utan folk hade ingen idioti funnits

Daniel:

Jag satt lite surmulen på MITT ÄLSKADE ARBETE och läste i lunchrummet. Bredvid mig satt en samling av MINA ÄLSKADE ARBETSKAMRATER och diskuterade fullmånen. Jag lyssnade lite extra när en i gruppen startade en ganska intressant utläggning om varför människan kanske påverkas av fullmånen. Det var en ganska intrikat liten teori han lade fram och när han var färdig så satt de tre andra runt bordet tyst och stirrade på honom. En sade: "Näää, nu blev du lite för djup". En annan sade: "Ja, usch". Han som kom med utlägget insåg att de andra var nöthjärnor så han sade högt "Bira, bira, bira! Bärs, bärs, bärs!" och på så sätt vaggade in de andra i gruppen i sin intelligensfientliga trygghet.

Varför är folk rädda för att tänka till lite? Att få sin världsbild utmanad? Att använda hjärnan? Inte undra på Timur Lenk byggde pyramider av avhuggna huvuden på sin tid. Det är trots allt det de flesta människor använder sina huvuden till: Att låta andra använda det som byggmaterial till sina egna syften.

En vis man från Korea

Daniel:

"Living without hate for people is almost impossible. There is nothing wrong with fantasizing about revenge. You can have that feeling. You just shouldn't act on it."

-Chan-wook Park, regissören till de lysande filmerna "Oldboy" och "Sympathy for Lady Vengeance"

En vis man.

Clowner

Andreas: Om man tittar efter synonymer till ordet clown I Word-programmet, så föreslår den bland annat följande; Pellejöns, upptågsmakare och lustigkurre.
Till att börja med så är en clown en man som klär sig i färgstarka kläder. I naturen är djur med starka färger giftiga, och bör därför stampas på. Och i naturen så vet alla att ett djur som gör sig stort, gör detta för att visa på att det är farligt och starkt. Clowner har stålställningar i sina kläder för att maximera sin volym. De bär även smink kring munnen för att göra denna större, likt en hund som visar sina tänder för att avskräcka hot.
Men alla dessa element som i djurlivet skulle visa på avståndstagande gäller inte helt för clowner. Nej, istället för att vara passiva och sköta sitt eget så slår de upp tält och lockar in barn med godis, ballonger och lockrop i form av roliga läten med tutor och dylikt. Sedan stänger de tältduken.
Clowner är onda väsen som stryker runt längs vägarna och håller utkik med sina clown-kikare efter oskyldigt liv att släcka. De vill inget annat än att förgöra och lemlästa, och om inte jag missminner mig helt så fanns det minst tre aktiva plutoner, bestående av färgglada clowner i den tyska hären under fyrtiotalets slagmarker runt om i Europa. Det säger väl ett och annat om de leende mördarna?

Fan vad det är härligt med människor!

Daniel:

Det finns ett flertal exempel på kändisar i detta land som allt som oftast marknadsför sig med att de "älskar människor" och på så sätt får en autostrada rakt in i folkligheten. Vad betyder detta uttalande egentligen? Ja, till att börja med så måste man ju begränsa "människor" i detta fall till "människor i Sverige". Uttalandet görs på svenska och riktas således mot en svensktalande publik. I övrigt får man anta att alla människor som kan svenska ska räknas in. En som sagt detta är Lasse Berghagen. Rent logiskt så blir ju det så att Lasse Berghagen älskar Jackie Arklöv, Thomas Quick, Helén-Mannen, Ulf Spång, Bert Karlsson och andra stjärnskott i Sverige. Lasse Berghagen älskar människor. Människor som mördar, stjäl och vattnar ur Sveriges musikliv. Om Lasse ser detta och säger: "Men jag menar ju inte dom!", så har han ju dragit en linje mellan människor och icke-människor. Detta komplicerar ju resonemanget rejält för nu tvingas Lasse ta en moralisk ställning och det leder ALDRIG till folklighet. Folklighet exkluderar all form av ställningstagande. Var gärna provocerande och ironisk men ta ALDRIG ställning för något. Bara var dig själv så där härligt som bara du kan vara! Fast begrav alla former av åsikter mer än just kanske: "Jag älskar människor".

Människor mördar stjäl och på andra sätt skadar varandra och den värld vi tvingas dela på. Man kan inte älska alla människor. Det är nog så att man bara kan älska väldigt få människor och sedan försöka låta bli att komma i vägen för resten. Det finns ett fint gammalt ordspråk som lyder: "Folk är idioter". Det finns få påståenden som är mer sanna.

Förkylning

Daniel:

Jag snyter ut min hjärna. Min hals står i lågor. Min kropp känns som efter en bilkrash. Och det värsta av allt: Jag har skrutit över att jag minsann inte blev förkyld den här vintern.

Fy fan.

Poser

Andreas: Tänk Er följande. Du har jobbat en hel dag och lyssnat på människor. Men det är inte problemet. Det får du betalt för. Men nu sitter du på en buss. Klockan är 22.30 och du är på väg hem. Snett framför dig sitter en mörklädd man med smink. Manligt? Knappast. Men dock inte irriterande. Alla har rätt att se ut som de vill. Men det är nu det märkliga börjar: Han sätter upp sina taniga ben i ett kryss framför sig och lägger armarna diagonalt över knäna. Hans blick är ursinnig och han lägger efter en stund huvudet på sne och stirrar maniskt framför sig. Vad nu, tänker du?! Vad är det för djävulska scener som denna yngling tvingas genomlida i sitt sinne? Vad kan denna unga man ha upplevt för hemskt i sitt liv som får honom att grimasera i ilska?!
Du sitter nu och tittar förundrat på denne mans lidande blick och kroppsspråk.
Sen upptäcker du att han ser sin egen spegelbild i bussrutan mitt emot honom.

Att nynna

Daniel:

De finns där ute; nynnarna. De som, när dom exempelvis handlar, nynnar små ordlösa och improviserade sånger. Vissa går in för det benhårt, och wailar ut tonerna med ihärdigt darrande av stämbanden. Men det sker aldrig i allt för kraftig volym. Nej, det ska vara så där lite tyst och mystiskt. Jag undrar: Vad fan tror dom att dom bidrar med i världen? Att deras nynnande ger ett romantiskt skimmer som lägger sig som ren naturmagi över alltet? Att de är ängarnas mystiska väsen som sjunger en hemlig sång i vinden som smeker förbi oss andras öron och vi stannar upp och ler så där lite saligt och förnöjt? Att deras toner är likt stilla fågelsång i brisen en sommarmorgon? Deras smygande sätt att frånge sig detta orala oljud mitt bland andra människor pekar ju på att de har en tro att just deras nynnande skapar harmoni. Så är icke fallet. Folk som nynnar är en avart. Folk som nynnar tillhör kategorin varelser som borde kräla istället för att gå. Nynnande är en förorening som förpestar mina öron värre än den elakaste tinnitus. Fan ta nynnarna! Förbannad vare deras påhittade mummelsång! Jag hytter med näven och ber alla elaka ting förfölja dom med småjävleskap för all tid!

Morgonen

Andreas: "Inget gott kommer att komma ur detta. Jävla morgon". - Citat av Andreas varje morgon.
Det finns bara dåliga eller mindre dåliga morgonar. Först vaknar man upp i svettblöta lakan, hyperventilerande och förtvivlad över det totalt meningslösa man har tvingats uthärda i drömmen man haft. Man är förvirrad och törstig. Efter att ha försökt att gnida bort gruset som svider i ögonen, i förhoppning om att kunna se överhuvudtaget, så inser man att man även måste gå och kissa. Törstens nemesis. Man tvingas kliva ur en våt säng för att då mötas av en ännu kallare vind som på ett smärtsamt sätt försäkrar en om att man nu ska piskas till visshet om ditt vakna tillstånd. Även detta bidrar till förvirringen. Om man nu har vant sig till kylan och tröttheten i ens nu något mer nyvakna situation, så kan man leka med tanken att smärtan nu är förbi. Men då tar man sitt första steg och uthärdar än mer plåga, eftersom fötterna ej ännu blivit varma så låter och känns leder och ben som krossat glas när man kämpar sig fram till toalettdörren. Efter det att ens behov är uträttade så ska kläder på. Om man nu har haft framförhållning kvällen innan att lägga fram nya och fräscha kläder på stolen så tar man på sig dessa. Men det är endast i en idyllisk värld med planering som detta hade kunnat inträffa. Alltså åker samma gamla smutsiga plagg på en igen, tillsammans med kroppens rysningar över det faktum att man faktiskt tvingar huden och de lortiga tygbitarna gnida mot varandra i en högst ofrivillig symbios. Efter ett par djupa och lugnande andetag för att lugna själen, ser man kalendern på väggen och uppdagar att det är mitt i veckan och en ny arbetsdag är på dagordningen. Man börjar hyperventilera igen.

Grupper

Andreas: Jag förstår mig inte på grupper, d.v.s. människa i plural. De är korkade och förvirrade. De är även stressade och vill förstöra saker eller personer. Gärna båda delar, eller i vissa fall förstör de personer med saker.
De kan inte uttala sina ärenden korrekt, eftersom alla pratar i munnen på varandra. Men trots detta håller de ändå med varandras åsikter, som inte är en åsikt eftersom de inte kommit överens om vad det är p.g.a. det jävla oljudet det för.
En grupp vill förändra saker, men den förvirring som uppstår när de ska besluta ting gör att de i slutet inte vet vad de vill förändra. Jag hatar grupper och ska bilda en förening mot dessa.

Taffliga spam

Daniel:

Fick denna kommentar på ett inlägg:


"samam samam said...
Dear friend,I saw your weblog and it was interesting for me. I hope successful for you. I would like to introduce an address that you will find very interesting and beautiful templates for your weblog that offer you "Best Weblog Templates Pack"

Om man ska göra reklam för sig bör man följa vissa regler:

1) Låtsas inte ha läst inlägget. Det blir bara ovärdigt.
2) Använd samma språk som inlägget annars finns ju risken att man blir missförstådd.
3) Tänk på grammatiken. Borat är kul men han skämtar.
4) Erbjud pengar. Massor med pengar. Och Viagra.

Jag fick lov att lämna en kommentar till herr samam samam:

"Dear friend,I saw your weblog and it was interesting for me. I hope successful for you. I would like to introduce an address that you will find very interesting and beautiful nature pictures for your weblog that offer you "Giant centipede eating mouse "

Daniel och Andreas

Orala ord

Andreas: Idag fick jag lov att använda ord med en annan person. Detta resulterade i en konflikt eftersom mitt ordlag inte tycktes vara lämpat för dennes öron.
Jag förstår egntligen inte behovet för ord eftersom detta ofta resulterar i onödiga kollisioner med omgivningen. Jag klarar mig nog alldeles utmärkt utan detta orala oväsen. De mesta som sägs är ju saker, som i bästa fall, man redan har hört förut eller, som i de flesta fall, bara är idiotiska idéer som man tvingas nedvärdera sig själv till att svara på, eftersom man har en så kallad diskussion.
Om jag fick bestämma så skulle ord förbjudas och vi skulle endast få kommunicera via skrift. Och med detta så menar jag inte kludda ner en massa skit på papper. Nej, man skulle vara tvungen att hacka in det på en stenskiva. Detta för att förhindra en massa onödigt klotter. En annan fördel med skrivtvång är att de flesta inte skulle orka släpa runt på en stenskiva. Men jag skulle orka.

Punkter

Andreas När jag läser böcker så hatar jag att författarna ska envisas med att avsluta meningar det känns som om de vill dryga ut en text med extra tecken eftersom de antagligen får betalt i kvantitet och detta resulterar i att allt för ofta får kvaliteten i en text komma på efterkälken kommatecken stör mig också men inte lika mycket som punkter eftersom detta bromsar upp texten och få mig att tappa intresset jag är inte så förtjust i vokaler heller men det är i alla fall bättre än de förbannade konsonanterna

Drömmar

Andreas: Inatt så drömde jag något som jag inte alls hade någon lust att drömma. Det var en riktigt tråkig dröm. Jag drömde att jag jobbade på ett fartyg och skalade potatis. Då kanske Ni tänker att: Oj, vad spännande med ett skepp som man kan segla på havet med och uppleva världen. Hur kan du tycka detta är tråkigt, din dumma och snygga människa!?. Till saken hör att skeppet låg inte till havs en gång. Den låg i hamn. Jag skalade bara min potatis, ostörd av pirater, kartor och fin-fina skatter. Det värsta var att jag inte kunde lämna skeppet. Det var inget dramatiskt skeende med vakter som hindrade mig med sina knytnävar och jag tvingades att slåss för min frihet. I min dröm ville jag inte lämna skeppet fast att jag nu skriver att jag ville det.

Människor som inte använder sin tid till något nyttigt

Andreas: Min lägenhet är belägen på ett sådat sätt att man har god insikt till grannhuset mitt emot. Ibland, för att få tiden att gå, så tittar jag på mina grannar när de gör saker. Det jag hatar med mina grannar är att de aldrig gör något. De verkar bara existera. Inget mer än det. Det känns som om alla dessa människor bara står där och sparar sin energi för framtiden. Men framtiden hinner ju både komma och gå utan att de gör något. De framstår som idioter. Det känns som de står och poserar framför en kamera med extremt lång slutartid, men deras poser är förfärligt långtråkiga.

Kantiga saker

Andreas: Igår skulle jag gå och lägga mig. Jag var trött och behövde sova. Jag närmade mig sängen och uppdagade då att om jag tog en genväg tvärs över sängen, från fotänden sett, så skulle jag spara tid och energi.
Sängstolpen träffade mig mitt på låret. Den kom som från ingenstans och jag föll som en skadeskjuten soldat. Smärtan var obeskrivlig. Jag hatar kantiga saker.

Jobbet

Daniel:

Jag ska till jobbet nu. Vet inte om jag hatar detta eller ej.

Tusenfotingar

Andreas: Jag såg precis en länk där en tusenfoting åt en råtta. Råttan var stor. Tusenfotingar finns överallt.
Varför måste de vara skrik-röda? Svaret som de flesta skulle ge på en sådan kommentar skulle bli: Därför att de starka färgerna är ett tydligt sätt att visa på att de är giftiga eller farliga, din dumma, snygga människa! Tillåt mig då att kontra med följande: Vad fan gör de krälandes där alla kan kliva på dem eller liknande? Jag hatar tusenfotingar. Jag anser att alla djur med fler ben än två kan vara en potentiell hotbild. Dessa bör därför hållas på avstånd. Även vissa djur med två ben kan vara ett hot. Djur med mindre än två ben kan förbises, eftersom man bara har ett ben att sparka undan för att de ska falla.